Qilin 1

‎8 ‎maj ‎2014, ‏‎19:29:32

1.

"Ima, i mitten av Qilin-bergen och med en underbar utsikt över landet. Här kan du vandra och kolla på den fina naturen, bada i dom nyttiga bergskällorna och vad vore besöket om du inte hälsade på Qilin-farmen?"
Seth stängde av radion. Han orkade inte lyssna på mer reklam om Ima, som om den staden behövde reklam. Alla visste att det var i Ima som man födde upp Qiliner och att det var det ända stället som Qilin fick ungar.
"Varför stängde du av radion Seth? Jag lyssnade faktiskt på programmet." Sa Sinistra, Seths storasyster, och lyfte blicken från mobilen.
"Dom gjorde reklam för Ima igen. Jag är så trött på all reklam som det stället spottar ut." svarade Seth surt. "Du lyssnade ändå inte, du bara skriver med Noel."
"Jag kan faktiskt skriva och lyssna samtidigt."
Sinistra satte på radion igen och fortsatte skriva med Noel.
Seth gick ut till deras storebror Sean som arbetade i trädgården. Trädgården var en viktig plats enligt hans mor Sikla, men det vara nästan bara Sean som jobbade med den.
"Nämen tjena pyret!" ropade Sean till Seth genom halva trädgården. "Kan du hjälpa mig rensa ogräset och sen hugga ved? Jag ska träffa Joel på torget så snart som möjligt."
"Kalla mig inte pyret." svarade Seth tyst alldeles röd i ansiktet. "förresten så ska jag träffa Nyma snart. Vi ska till ladan ikväll och hon ville få hjälp med dekorationer och möblering. Hon sa att hon behövde muskler som hon inte själv har tillgång till för att få allt på plats."
Sean slutade upp med ogräsrensningen och gav Seth en blick som Seth kände igen väl.
"Åå ge mig inte den där blicken, Sean. Jag vet att du inte tycker att jag borde träffa henne och att hon har dåligt inflytande på mig och bara sårar mig, men vad ska jag gör när en ung mö ber om hjälp?" Seth himlade med ögonen och gick mot vedboden för att hugga ved.
Att Seth tillät sig bli sårad på ett sånt sätt var ett mysterium för Sean, men vad har han att säga om det? Han vågade inte ens säga vad han kände för sin största kärlek.
När Sean var klar med trädgårdsarbetet så tog han en snabb dusch och drog iväg mot torget. Där på en bänk satt Joel med några tjejer bredvid sig och snackade. Det var konstigt, Joel är annars väldigt blyg och pratar inte så mycket med främmande människor. När Sean kom närmare så såg han att tjejerna var från när dom gick i skolan. Det var Nora och Millie. Tjejerna reste sig upp och gick mot Sean när dom fick syn på honom borta vid husknuten.
"Hej Sean" sa tjejerna i kör i en flörtig röst och skickade pussmunnar. Sean stannade en stund och pratade med dom.
Att alla alltid skulle flörta med Sean var jobbigt tyckte Joel. Han och Sean skulle faktiskt träffas och fika och sedan gå på bio, men nu står han där och pratar med dom där tjejerna. Varför kunde inte Sean bara säga hejdå till dom och komma så att dom kan hinna med allt, han var redan försenad pågrund av trädgårdsarbetet som hans mamma hade tvingat på honom.
Äntligen var Sean klar och han kom Joel med raska steg.
"Så mot fiket eller affären så har vi picknick i parken?" frågade Sean.
"Jag tror inte vi hinner parken." muttrade Joel. "Det får bli fiket här runt hörnet."
"Ja okej, så vilken film blir det?" Sean såg lite skamsen ut för att han hade blivit så försenad, men det var ju inte hans fel att han var populär och snygg. Joel kunde inte klandra dom som tycket att Sean var snygg, Sean hade väldigt fint mörkbrunt hår och fina bruna ögon, medans han själv var fast med sitt blonda hår och gröna ögon.

Sinistra stängde av radion, programmet handlade om mode och färgsättning. Sinistra skulle sy en egen klänning till Qilin-festen som skulle ske om tre dagar då ytligare en Qilinunge skulle komma ner från Ima för att bosätta sig hos en lyckligt lottad person. Qiliner föddes upp i staden Ima och varje år så delades årets ungar ut till folket, självklart var det Qilinungarna själva som valde vart dom skulle genom att telepatiskt skicka en bild till skötaren som sedan letade upp den lycklige ägaren.
Qilin-festan var en gammal tradition i Musak (där Sinistra, Sean, Seth och Joel bor) och var känd för sin historia. Staden startades upp av ett gäng som ville frita alla Qiliner innan dom nådde staden Glirbo. Glirbo var mellanhanden, dom tog hand om Qilinungarna och transporterade dom ut till sina riktiga ägare. Dom flesta Qiliner hamnade i kungastaden Sadock och gänget i Musak misstänkte att allt var riggat av munkarna i Ima och därför ville dom stoppa transporten av Qiliner. Musak stoppades av soldatstaden Siljum och fast det nu hade gått flera hundra år sen stoppandet så var det svårt för dom i Musak att bli litade på. Dom ansågs vara oärliga tjuvar fast dom numera ställer till med fest när dom nya Qilinungarna ska ut i världen.
Sinistra hade nu med hjälp av radioprogrammet kommit fram till att hennes klänning skulle vara en lång turkos klänning som skulle matcha hennes röda hår och gröna ögon, och för att få den lite rolig så skulle hon slänga på ett orange band runt midjan. Sinistra började skissa på klänningen när hon kom på att hon skulle träffa Noel om bara en halvtimma, hon skyndade sig på med att göra sig i ordning och sprang ut ur huset med världens fart.
Äntligen var hon framme i Glirbo där Noel bodde, men när hon knackade på så var han inte hemma. Hon gick till ladan där han och hans syster Nyma brukar spendera dagarna och fick syn på sin bror Seth.
"Vad gör du här?" Röt Sinistra till sin bror. Seth som inte var beredd på att hans syster skulle vara där hoppade till av chock och tappade bordet som han bar på.
"Jag skulle hjälpa Nyma med att fixa i ladan till ikväll, men när jag kom hit så var bara Noel här. Inte för att du har något med det att göra." svarade Seth och plockade upp bordet igen.
"Sinistra! Du är sen. Men jag skulle kanske förlåta dig om du hjälper mig här med den här girlangen." Sa Noel och gav Sinistra en kram.
När girlangerna var uppe så gick Noel och Sinistra hem till Noel. Sinistra och Noel hade nu varit tillsammans i fem år och det skulle dom fira med att äta ute och sen sitta hemma hos Noel och kolla på film och mysa.
"Noel, innan vi går till restaurangen, kan vi bara svänga förbi tygbutiken? Den i Musak är så liten och har ett dåligt sortiment." Sinistra hade verkligen fått fram valpögonen som Noel inte kunde säga nej till. Efter att Sinistra spenderat massor med pengar på tyger så gick dom vidare till restaurangen och beställde en varsin tjock, blodig köttbit.
"Vart var Nyma förresten?" frågade Sinistra som precis kommit på att hannes bror nu var ensam i ladan.
"Hon var i affären och handlade mat och dricka till kvällen. Men det är lugnt, hon lovade att det inte skulle bli en alkohol-fest, bara en vanlig med chips och läsk." Noel visste att Sinistra skulle flippa ut totalt och släpa hem sin bror om hon fick reda på att Nymas fest var som dom flesta av hennes fester, en alkoholfest. Noel var van vid att hålla hemligheter åt Nyma och Seth, så länge han visste om det utan att uppmuntra eller försöka stoppa, så visste han att dom skulle ringa honom om dom behövde hjälp så dom inte satt där på trottoaren ensamma och för rädda för att få hjälp.
Seth var klar med ladan. Tack vare Noels hjälp så kunde han nu överraska Nyma med att vara klar innan hon ens var där. Han satte sig i soffan och väntade på Nyma och utan att veta riktigt varför så började han tänka på henne. Hennes bruna hår och bruna ögon som glittrade i solen och sen hennes hårband som hon alltid hade i. Han nöp sig hårt i låret för att sluta tänka på henne. Det var inte okej, han vägrar låta henne göra honom illa igen. Han förtjänade att vara lycklig och hade han tur så skulle han hitta en annan ikväll på festen så att han slapp tänka på Nyma.
Nyma kom in i ladan, hon såg Seth sitta där i soffan och halvsov. Hans röda hår hade fallit ner över ansiktet när hans somnade, tänk var duktig han hade varit som hade fixat ladan utan henne fast det hade hon såklart räknat med. Den stackars pojken gjorde allt som hon bad honom om, men hon tänkte inte sluta, det var väldigt skönt att ha en som försökte så mycket så att han kunde göra vad som helst för henne.
"VAKNA!!" skrek Nyma i Seths öra och hoppade på honom. Han vaknade med ett ryck och hans blåa ögon övergick snabbt från panik till lugn när han väl såg att det bara var Nyma. Nyma kysste honom och sen gick till dörren för att släppa in resten av människorna som skulle på festen.
Kyssen var onödig, tänkte Nyma, men hon var tvungen att försöka få Seth att fortsätta vara intresserad och inte tappa hoppet om henne. Seth var rätt söt ändå, men hon var tvungen att bryta med honom, hon var inte redo att nöja sig med en kille för tillfället, men det var skönt att alltid ha honom nära som ett säkerhetsnät. Seth fanns alltid där för henne när hon blivit sårad av andra killar eller när någon inte ville lämna henne ifred, han var en bra bästa vän, men inget mer. Nyma skakade bort tankarna på Seth och gick till bålen.

Sean och Joel gick hem till Joel efter bion, Joels föräldrar hade inte kommit hem än. Sean började laga mat medans Joel dukade fram bestick, ljus, tallrikar och glas.
"Hur går det för dig, Joel?" Sean hade lagt märke till att Joel inte verkade vara sig själv, han verkade vara ledsen och orolig över något.
"Det går bara bra." sa Joel, men han lät lite sorgsen.
Sean hade lagat pasta med ädelostsås och lagt upp det snyggt på en varsin tallrik till sig och Joel. Han undrade vad Joel tyckte om maten, men Joel satt bara tyst och åt det som fanns på tallriken.
Efter maten så satte dom sig i vardagsrummet, Joel hade ingen TV för hans familj var väldigt fattig. Sean, som efter sin mormors arv hade blivit lite smått rik, hade sett till så att hans familj gav bidrag till Joels familj så att dom kunde stanna kvar och överleva. Sean brukade köpa med sig saker till dom, som lite inredning och nödvändigheter, men till sist sa Joel stop. Han tyckte inte att Sean skulle lägga ner pengar på hans familj för ingenting och Joel kunde inte ge Sean något som kunde betala för alla saker dom hade fått. Sean fortsatte ändå, men lite mindra saker som att köpa matvaror när han skulle dit.
"Sean, det är en sak jag måste visa dig." Joel lät inte alls glad och Sean oroade sig för att Joels familj skulle bli tvingade att flytta. Vad skulle han göra utan sin bästa vän? Han kan ju inte ersätta Joel med en ny kompis.
Joel plockade fram ett brev.

Kära Joel.
Du har blivit vald av en Qilin. Om 3 dagar är han redo och kommer ner hem till dig. Var vänlig att stanna hemma runt middagstid så du kan ta emot din Qilin.

Fakta:
Qilin är en drak-hjort-lejon aktigt djur som ger tur och lugn runt sig, den äter kött och frukt. Qilin sover ca 5 timmar per natt. Du kan träna din Qilin med tillräckligt tålamod. Du ska vara med på Qilin-möten minst en gång om året, om du misshandlar din Qilin så riskerar du dödsstraff så din Qilin kan få ett nytt hem. Har du några frågor så skriv till oss uppe i Ima.

Mvh Munkarna i Ima

"Men det är väl jätte kul Joel!" sa Sean glatt, som hade förväntat sig något mycket värre. Det är inte alla som blir valda av en Qilin, det är väldens tur och ära. Joel såg inte så jätte glad ut och Sean blev orolig igen. Vad kan ha hänt nu som är så illa att ha blivit val av en Qilin inte muntrar upp en?
Joel plockade upp ett nytt brev.

Kära Joel!
Du har blivit kallad till soldat-staden Siljum för att göra din soldatplikt. Det kommer en transport om en vecka som du ska vara med, om du inte kommer hit med transporten så anmäls du för förräderi mot kronan. Ta endast med det viktigast som kläder och hygienattiraljer.

Bra att veta: Man kan ej vara soldat och Qilinägare på samma gång och därför blir man avrättad så Qilinen kan välja ett nytt hem, vi kan tyvärr inte låta en Qilin bo i en förrädares hus vilket man blir när man ej kan genomföra sin soldatplikt.
Har du frågor så skriv till oss i Siljum.

Mvh Soldatschef Hein

När Sean hade läst klart båda breven så fattade han varför Joel hade verkat hängig. Dom hade så gott som dömt honom till döden. 

Fairy tale

5 ‎mars ‎2010, ‏‎23:51:00

Once upon a time there was a little girl, and she liked to play in the forest. One day she saw a flying horse through the window and said to her mother that she wanted a flying horse, but her mother said that there was no flying horse, the little girl went out to the forest and search for the flying horse, and then she saw the horse. It was beautiful, It was shining and it could talk. WHAT? IT COULD TALK?!

Jean och hästen

18 ‎juni ‎2010, ‏‎14:51:04

Jean hörde hur det prasslade och pysslades en trappa ner, men hon låg kvar i den varma och mysiga sängen. Efter en halv timma eller något sånt kom dom upp och sjöng för henne, Jean låtsades att sova för att det skulle vara mer som en överraskning för henne, hon tyckte att det var lite löjligt att låtsas sova men hon ville att hennes lilla syster skulle få väcka henne eftersom att hon hade tjatat i en hel månad om att få väcka henne. Jean vaknade och hela hennes familj var framför henne med paket i famnen, men det såg ut som att det var färre paket än var det brukar vara, men hon brydde sig inte så mycket om det.
”Grattis på artonsårs dagen Jean!” sa Jaens lilla syster Marianne
Marianne var bara sju år och väldigt söt, så ingen kunde vara arg på henne under en lång tid.
”Tänk att min lilla gumma har blivit så stor.” sa Jeans mamma Helga
Helga var Världens snällaste mamma fast hon kunde vara väldigt sträng och lättretlig.
”Lova att inte supa dig full det första du gör.” sa Jeans Pappa Ulf.
Ulf var en väldigt beskyddande person som bara ville väl, men ibland så ställde han bara till det ännu mer.
”Ska du inte öppna dins presenter?” frågade Marianne och tittade nyfiket på dom närmaste paketen.
”Jo.” sa Jean.
När hon hade öppnat alla paket så radade hon upp dom på en hylla och kollade igenom vad hon hade fått. Hon hade fått en parfym, ett ridspö, lite pengar, smink, sängkläder, en miniräknare av någon anledning och en bok om hästar med ett bokmärke vid rasen nordsvensk. Hon hade alltid velat ha en egen häst och nordsvensk var den sortens häst som hon alltid velat ha. Mitt på dagen så kom det en bil med ett transport flak där bak och i flaket stod det en häst och det var den finaste nordsvensken som hon någonsin hade sett, men hon var van vid att det kom hästar för att dom hyrde ut stallplatser. Morgonen där på så väcktes hon av väckarklockan tidigare än vanligt och när hon försökte somna om så kom hennes mamma in och puttade på henne.
”Du måste gå upp nu och kolla i stallet.” sa Helga
”Jag vill inte se ett till sto som fölar…” sa Jean
”Det är inget sto som fölar.” sa Helga ”kom så får du se.” fortsatte hon
Jean gick upp och klädde på sig varmare kläder för att det var alldeles regnigt och rått ute. När dom kom ut till stallet så såg hon den fina nordsvensken och dom var på väg mot den, hon kunde inte tro att det var sant, hade hon fått en nordsvensk eller skulle dom bara visa den nya hästen eller skulle dom bara restas med henne. Jean blev besviken, dom gick förbi den fina nordsvensken mot foderkammaren.
”Hjälper du mig med att fodra en särskild häst?” frågade Helga
”Okej.” sa Jean
Vad menar hon med det? Varför skulle hon fodra åt någon annan?
”Vi ska fodra din häst.” sa Helga
”V… va? Min häst? Du skojar va? Vad heter den?” frågade Jean som var helt chockad.
”nepp jag skojar inte, han heter Asterix” sa Helga.
”Tack mamma, jag älskar dig!” skrek Jean och blandade fodret och tog det till Asterix
När hon kom till gymnasiet så berättade hon den underbara nyheten.
”Vad kul.” sa Jeans bästa vän Kelly
Kelly var det typ av kompis som alltid ställde upp om man behövde det, men ibland så kunde man väldigt trött på henne.

På lunchen så kom 3orna, 3orna var inte dom snällaste man kan tänka sig, dom vill jämnt veta allt och reta dom andra för det och killarna skulle jämnt bråka och slå folk.
Rin som var ledaren och coolast bland alla 3or kom fram till Jean och såg stor ut, men Jean brydde sig inte för att Rin var inte så farlig som hon såg ut att vara.
”Så du har fått en häst” sa Rin 

The nightmare

‎19 ‎april ‎2010, ‏‎13:10 

“The year was 2006 when I had my firs nightmare about a big wave, a boat and me holding a medallion. The medallion had an amber that contains a golden bug, and then  I wake up. I have dreamed this dream ever since.”
“it’s probably nothing wrong about your dreams, why won’t you take the day off, I’ll tell your chef.”
“please, I’ve had this dream in three years now.”
“there is nothing I can do, you are a twenty years old girl, it’s normal to have nightmare in your age, maybe not this long but many girls have come in and said that they have nightmares every week.”
“Thank you, I won’t come back here again until the next health check”

“My name is Grey Hustington and have a dream that make me afraid to go to sleep, I take sleeping pills so that I can sleep and I’ve been to three doctors and no one can solve the problem.”
“well I can’t promise anything but I’ll try.”
“Thank you.”

Grey stormed out through the hospitals door and she was angry, it was the fourth doctor that couldn’t find what the problem was. Grey was outside the shoe store where the cute boy worked and she went inside to try some shoes and sometimes buy some just so it wouldn’t look weird if she just try and never bought any shoe. 

Riddaren

2014-10-23 18:57

Det var en gång en liten riddare, han var en modig typ som dräpte drakar hela dagarna. Som tack för riddarens mod så fick att gifta sig med den lilla prinsessan. Prinsessan var en vacker kvinna med långt blont hår och klarblåa ögon, hon var den vackraste som den lilla riddaren någonsin sett.
Riddaren och prinsessan gifte sig, men riddaren hade fortfarande svårt för att se på henne. Han hade vunnit hennes hjärta och hennes fars välsignelse men ändå var han osäker på sig själv, för den lilla riddaren hade en hemlighet. Riddarens hemlighet var så djup och mörk att han knappt vågade tänka på det, för allt han sagt var en lögn. Riddaren hade inte dräpt några drakar han bara sa det för att vinna den lilla prinsessan, inte för att hon var något pris som man vann, men för riddaren så var den lilla prinsessan det bästa pris som man kunde tänka sig att vinna ändå.
På den här tiden så var det inte förbjudet att berätta historier så egentligen hade inte den lilla riddaren gjort något fel, det var ju inte hans fel att alla trodde på hans berättelser, men ändå så kändes det fel.
Den lilla prinsessan märkte att den lilla riddaren mådde dåligt så hon köpte honom en spegel som han kunde kolla in i för att må bättre. Spegeln som prinsessan köpte var ingen vanlig spegel, den var förtrollad så att man såg sig skälv precis som man var, med det visste varken prinsessan eller riddaren.
När riddaren gick upp en morgon för att ställa sig framför spegeln och spanade in sina muskler så såg han inte sig själv. Han såg en tunn och rädd pojke som liknade ett benrangel, när han insåg att det var honom som spegeln visade så visste riddaren precis vad han skulle göra. Bara för att en spegel sa vad han var så betydde det inte att han var det! Den lilla riddaren tog på sig rustningen och gick till grottan där Draken bodde. Den lilla riddaren smög sig in dräpte Draken efter ett långt och segt slagsmål.
När den lilla riddaren kom hem igen så var han mycket munter och det syntes, han gick fram till prinsessan med mer självförtroende och berättade sin historia om hur han vann över Draken. Den lilla riddaren gick fram till spegeln igen utan att tänka sig för och blev jätte rädd när han kom på vad han hade framför sig, men den lilla riddaren blev för nyfiken och sakta öppnade han ögonen. Personen i spegeln tittade tillbaka på den lilla riddaren och till riddarens lättnad så var det han själv som han stirrade på i spegeln, en stolt och mäktig man som precis övervunnit sin demon och rädsla. Riddaren
stod länge framför spegeln och kände sig så stolt för att vann, inte över Draken, men han hade vunnit över sig själv.

Kejsaren

2014-10-24 17:12

Kejsaren av muddingpad var en bortskämd unge, han fick allt han pekade på och om något hände så var det såklart inte hans fel. Kejsarens föräldrar hade dött i en olycka när kejsaren bara var åtta år. För att kejsaren inte skulle hamna i en för djup sorg så strösslade hans tjänare leksaker över honom vilket blev grunden för hans bortskämda beteende. Tjänarnas metod fungerade för att hålla kejsarens humör uppe, men när kejsaren blev tonåring så blev det för mycket. Det gick så långt att kejsaren hade sin tjänare att peka på vad han ville ha och om det blev fel så blev tjänaren som pekat utvisad från muddingpad.
Kejsaren slutade bry sig om sitt land och om sig själv, för gissa vad? Han var uttråkad. Tjänarna såg hur det gick nedåt för landet muddingpad, så dom tog saken i egna händer och anordnade en tävling. Den narr som lyckades roa kejsaren skulle få ett fast jobb med bra lön och ett bevis på att den hade räddat landet.
Tre narrar kom till kejsarens palats för att tävla om priset.
Den första narren drog ett Bellman skämt. "Det var en gång en ryss, en tysk och Bellman, de skulle slå vad om vems pappa som var minst.

- Min pappa sover i en byrålåda, sa ryssen.

- Min pappa behöver en stege för att plocka jordgubbar, sa tysken.

Då snyftade Bellman och sa:

- Jag har ingen pappa, han ramlade ner från mattkanten och dog."

Kejsaren som hade förlorat båda sina föräldrar tyckte inte att narrens skämt var roligt, så narren hamnade i fängelsehålan.
Den andra narren anordnade en teater i kejsaren ära, men teaterns var inte en vanlig teater. Teaterns var av en humoristisk sort där självaste kejsaren var skämtet. Såklart så blev inte kejsaren road av teatern, han blev istället mer uttråkad. Så hamnade den andra narren i fängelsehålan.
Den tredje narren satte igång en omgång schack med kejsaren, men när kejsaren förlorade så stort och så snabbt så hamnade även den tredje narren i fängelsehålan.
Nu blev tjänarna oroliga på riktigt och drog till med en nödlösning. Vem som helst i landet kunde nu få testa lyckan och försöka roa deras kejsare.
Veckorna gick och fängelsehålan blev så full att dom byggde om stallet till ett fängelse. En dag så kom en gammal husmor till kejsaren och sa att om han följde med henne under en dag så kunde hon lova att han skulle bli road. Kejsaren gick med på det och hans tjänare blev överlyckliga över att få slippa honom, även om det bara var en dag.
Gammelmor tog med sig kejsaren hem och sa "landet behöver plogas, det är något av det roligaste jag har gjort, alla vill ploga landet och det anses vara en riktig ära när man får göra det."
Kejsaren som aldrig hade hört talas om att ploga land gjorde det med glädje. När han var klar med plogandet så hoppade han nästan av nyfikenhet när gammelmor skulle säga vad nästa uppdrag var.
"Hästarna behöver mat och rena rum, hästarna är sådana fina djur att bara vara i ens närhet är en ära" sa gammelmor.
Kejsaren fixade hästarna på nolltid och när han var klar så log han det största leendet som han var kapabel till.
"Nu ska du så dom heliga fröna i det plogade landet så att det blir mat, att ha hand om maten är en viktig uppgift och bara dom viktigaste får röra något så heligt som mat och frön." Sa gammelmor.
Kejsaren kände sig riktigt viktig så han tog fröna och sådde i landet. När han var klar så höll solen på att gå ner och han var tvungen att gå hem. Väl hemma så började kejsaren styra igen, han ville ha tillbaka sitt stall och han skulle ha en åker på baksidan där han skulle odla mat. Kejsaren mådde bättre och landet mådde bättre.
Gammelmor fick sin belöning, en påse guld och arbete gjort som skulle ha tagit henne tre dagar att göra själv.

Datorn

2014-10-25 18:24

Jag vaknade till klockan tre och där satt han framför mig. Vi kollade på roliga klipp på youtube tillsammans sen lämnade han mig ensam kvar i hörnet medan han gick och åt. När han kom tillbaka så spelade vi spel tillsammans. Åren gick och vi gjorde mindre och mindre saker tillsammans. Innan jag visste ordet av det så hade han skaffat sig en ny, en yngre som han kunde ta med sig till sängen. Jag kände mig mer ensam än någonsin, nu var han knappt med mig alls och dom få stunderna vi hade tillsammans var guld för mig. Tio år gick och han hade bytt ut de nya flera gånger om som om dom vore strumpor, men jag var alltid kvar som dom gamla favorit jeansen. Tyvärr så började min ålder att visa sig, jag blev tröttare och hängde inte med i svängarna, men det värsta var att han knappt såg mig alls. Ändats när dom nya och unga inte orkade så kom han till mig som om jag vore ett sista alternativ och när jag tänker efter så var jag förmodligen det också. Sen kom den dagen jag aldrig trodde skulle komma. Han bytte ut mig mot en ny och yngre, jag blev bortglömd men lämnade aldrig hans liv. Han hade inte brytt sig om att ta bort mig helt från hans liv, han tvingade mig kolla på när han levde ett gott liv utan mig. Det var den värsta tortyren du kan tänka dig.
En dag så gav jag upp. Nu ska jag aldrig mer vakna när han ropar på mig, om han ropar på mig. Jag orkar inte se hur bra hans liv är när jag hela mitt rasade den dag han bytte ut mig.
Nä, inte är det lätt att vara en gammal stationär dator när alla laptops och smartphones tar över.