Telefonkö

5/7-2019

Pulsen är på max, anteckningarna ligger framme på ett strukturerat sätt, andningen ligger i fas med tutandet och det är bara att vänta. Så mycket förberedelser och så många meningar är färdiga att användas så fort rätt fråga ställs.
"Vad vill du ha hjälp med?"
Allt står still förutom pulsen som går snabbare. Det är tomt i huvudet som om en orkan blåst igenom.
"Ehhhhhh, abonnemang.... hjälp?" Kommer fram mellan andetagen.
"Ursäkta, jag förstod inte vad du vill ha hjälp med. Kan du upprepa?"
Paniken att behöva prata igen och hitta på ett nytt sätt att be om hjälp om är plågsamt.
"Oj förlåt, abonnemang?" Nästan flämtas ur munnen.
Efter att roboten fattar jag inte kan be om hjälp så börjar den ställa "ja" eller "nej" frågor och lyckas koppla fram mig till rätt avdelning.
"Tack så mycket" säger jag till roboten.
40 minuter senare så har lugnet kommit tack vare en trevlig konversation med en hjälpsam person.
Ny avdelning för avbeställning av telefonen. Nya erbjudanden ges och paniken kommer tillbaka, det finns inga förberedelser för det här! Allt rörs runt i huvudet som om orkanen röjer omkring. Det enda säkra ord som jag känner till håller jag fast vid som om det vore ett ankare som hindrar mig från att flyga iväg från verkligheten. "Nej".
När samtalet äntligen är slut kommer lyckan och lugnet tillbaka sakta men säkert och jag inser att jag har sagt både tack och förlåt till en robot.