torsdag 19 september 2019

Orange


19/9-2019

Det skedde så plötsligt, en morgon var dom bara där. Dom orangea sträcken var överallt på nyheterna, inte för att dom farliga eller konstiga, utan för att konstverken skapade en röd tråd i landet. Dom orangea sträcken var inte bara för att titta på, dom föreställde lekparker och bänkar.
Torsten som var arbetslös för tillfället hade mycket tid över och började undersöka dom orangea sträcken, han hade en del frågetecken kring dessa konstverk så som hur dom kan ha dykt upp så snabbt och vart pengarna kom ifrån.
Torsten började gå ut på kvällarna och spana på tomma platser där det ännu inte fanns några orangea sträck i hopp om att få se hur konstverken monterades upp och vilket företag som jobbar med det. Ännu hade han inte haft någon tur, för det mesta så dök ingen upp och ibland kom polisen och körde bort honom efter en orosanmälan av en ”boende i närheten”. Personligen trodde inte Torsten på att någon hade anmält honom, han trodde att polisen var där för att få bort snokande människor så att arbetet med konstverken kunde förbi en hemlighet.

Spelet


19/9-2019

Alla springer åt samma håll så följ efter. Upp för stegen och något tar tag i vaden, ta basebollträet som är gjort av aluminium och slå hårt! Aluminium är giftigt för Avalock 2 och den blåa huden får ett stort brännsår. Varför detta monster heter Avalock 2 är ett mysterium, en siffra i ett namn brukar indikera på att det finns mer än en sort.
På bron står det en person som saknar sitt bärnstenshjärta tydligen ska en katt visa sig när man närmar sig hjärtat, en Avalock 2 har tagit hjärtat och lyckas dom fly byn med hjärtat så är allt över. Denna by är byggd i en grotta men dom flesta byggnaderna står på pålar ca 3 meter över marken så det är inte det lättaste att fly från byn.
Byn brinner, spring.
Vid öppningen av grottan syns en långhårig katt, upp för trappen syns Avalock 2 med bärnstenshjärtat så spring snabbare. Bärnstenshjärtat är återfunnet och tillbaka på sin plats, byn brinner och lava flyter in.
Allt luktar bränt.

Alla springer åt samma håll så följ efter. Upp för stegen och ta basebollträet av aluminium innan Avalock 2 tar tag i vaden. Basebollträet är gjort av trä och snart är minst fem stycken Avalock 2 uppe på plattformen, ta rätt basebollträ och slå!
Byn brinner, fly.
Allt lukter bränt.

Alla springer åt samma håll så följ efter.

Mörkret


19/9-2019

Det är en varm och mysig kväll, allt är mörkt och då är jag som tryggast. Jag kan inte se någon och ingen kan se mig. Promenader i mörkret är som terapi, mörkret och tystnaden dämpar intrycken på ett behagligt sätt och jag kommer i kontakt med mina tankar och känslor. Allt är tryggt.
En figur visar sig under gatlyktan och min puls stiger så snabbt att det blir svårt att andas, men figuren står helt stilla under ljuset och lugnar mig en aning.


a)      Vänd om och gå hem
b)      Gå förbi figuren och fortsätt promenaden i mörkret
c)      Gå fram och hälsa på figuren







a)
Jag vänder mig om och går hem. Där hemma är det varmt och skönt så jag somnar så fort huvudet landar på kudden. Dagen därpå går som vanligt och när jag kommer hem efter dagens stress sätter jag på nyheterna, som vanligt har det begåtts lite rån och jag får reda på hur det ser ut i världen. Denna nyhetssändning var lite annorlunda, någon hade hittats död mitt på gatan där det ofta går folk men det fanns inget vittne.
Någon vecka senare kom det fram att den döda människan hade begått självmord, men fortfarande inget vittne och ingen som kände igen henne. För att hedra den okända människan så ställdes det ut ljus och blommor. När bilderna på platsen nådde nyheterna så insåg jag att det måste ha varit figuren jag såg.
Efter några månader hade hon identifierats, hon var en kvinna som bodde själv i utkanten av staden och var övertygad om att ingen tyckte om henne, men lite då och då gick hon ut på stan för att hälsa och bli sedd. Flera gånger hade hennes familj försökt få henne att bo på ett hem där hon kunde få ordentligt med hjälp men hon flydde alltid hem till sig redan under första dygnet.




b)
Jag går förbi figuren utan att ens titta på den direkt, men jag såg till att hela tiden hålla koll på den i ögonvrån så jag kunde reagera i tid om något skulle hända.
50 steg till figuren, pulsen börjar stiga igen.
20 steg kvar, balansen sviker mig och mina ögon börjar skaka av nervositet.
10 steg kvar, jag misslyckas med mina försök att se lugn och normal ut.
9… 8… 7… 6… 5 andas… 4 fortsätt andas… 3… 2 tänk om figuren är en mördare… 1…
Jag är förbi, paniken är borta och lugnet slår mig så hårt att mina ben känns som gelé men jag fortsätter gå tills jag är på ett behagligt avstånd från figuren och sätter mig ner. När jag tittar bort mot figuren så ligger den på marken.
Jag fortsätter promenaden som vanligt, men med en känsla av att vara övervakad, jag tittar bak över axeln och ser ingenting. Känslan av att vara förföljd fortsätter resten av promenaden men varje gång jag titta bakom mig så finns inget där. Jag försöker övertala mig själv om att ingen är där, men min puls fortsätter att stiga.
Äntligen hemma, när jag ska låsa upp dörren så skakar jag så kraftigt att jag tappar nycklarna, jag slänger en blick bakom mig och ingen är där. Jag plockar upp nycklarna, skyndar mig in, låser dörren och pustar ut.
Jag är så svettig att jag måste ta en dusch, men paniken gör så att jag inte kan blunda ens när schampot rinner ner mot ögat.
Efter duschen kryper känslan av att vara övervakad igen så jag tittar ut genom persiennerna och där står figuren, men försvinner efter en blinkning. Det ringer på dörren och när jag tittar ut är det ingen där. VÄNTA! Bakom busken, där står figuren igen och den här gången försvinner den inte.




c)
Jag går fram till figuren för att hälsa, men inget händer. Jag känner en skarp smärta i sidan och när jag tittar ner så sitter en kniv fast i sidan. Det känns varmt vid såret, men resten av kroppen känns kall. Figuren tittar ner på mig innan den drar ut kniven och lämnar mig för att dö.

fredag 13 september 2019

Telefonkö

5/7-2019

Pulsen är på max, anteckningarna ligger framme på ett strukturerat sätt, andningen ligger i fas med tutandet och det är bara att vänta. Så mycket förberedelser och så många meningar är färdiga att användas så fort rätt fråga ställs.
"Vad vill du ha hjälp med?"
Allt står still förutom pulsen som går snabbare. Det är tomt i huvudet som om en orkan blåst igenom.
"Ehhhhhh, abonnemang.... hjälp?" Kommer fram mellan andetagen.
"Ursäkta, jag förstod inte vad du vill ha hjälp med. Kan du upprepa?"
Paniken att behöva prata igen och hitta på ett nytt sätt att be om hjälp om är plågsamt.
"Oj förlåt, abonnemang?" Nästan flämtas ur munnen.
Efter att roboten fattar jag inte kan be om hjälp så börjar den ställa "ja" eller "nej" frågor och lyckas koppla fram mig till rätt avdelning.
"Tack så mycket" säger jag till roboten.
40 minuter senare så har lugnet kommit tack vare en trevlig konversation med en hjälpsam person.
Ny avdelning för avbeställning av telefonen. Nya erbjudanden ges och paniken kommer tillbaka, det finns inga förberedelser för det här! Allt rörs runt i huvudet som om orkanen röjer omkring. Det enda säkra ord som jag känner till håller jag fast vid som om det vore ett ankare som hindrar mig från att flyga iväg från verkligheten. "Nej".
När samtalet äntligen är slut kommer lyckan och lugnet tillbaka sakta men säkert och jag inser att jag har sagt både tack och förlåt till en robot.

lördag 2 februari 2019

Krazoff

2/2-2019

Livet är inte alltid lätt, ingen vill krama Krazoff, ingen vill bjuda hem Krazoff och när clownen var förbi så fick Krazoff inte ens ett ballongdjur! Nu är Krazoff lite udda, han dricker nästan ingenting och han ser alltid uppblåst ut! Krazoff försökte ha vänner förr i tiden men alla blev hämtade förutom Krazoff. Nu är Krazoff ensam och ingen vill ha honom, han skulle ge vad som helst för att få känna vad en kram var för något.

Nej, kaktusen Krazoff var inget som botanisterna vill ta hem.

Bollens blomma

2/2-2019

En boll flyger runt i himlen och suger upp allt i dess väg, likt en lila storm fast utan blåst, man vaknar upp en dag och halva huset är borta. Ingen förvarning och inte hjälp finns. Sakta med säkert suger bollen upp allt man har, snart är världen helt ren.

En blomknopp är på väg upp från marken och när den bryter sig upp genom den torra jorden så görs allt för att blomman ska få finnas kvar, men bollen har redan fått vittring av blomman.

När bollen till sist kommer fram för att sluka blomman så försvinner bollen i ett lila åskoväder och syns inte mer.

Nu när bollen är borta så finns det ingen anledning till att skydda blomman och efter bara en vecka så var blomman nedtrampad, ingen brydde sig längre.