Myran

2014-10-26 16:15

Myran slet hela dagarna med att dra sitt strå till stacken tills en dag då myran upptäckte att han hade en näsa för sötsaker. Myran blev befordrad från stråsläparen till mathämtaren.
En tidig måndagsmorgon hittade myran en stor sockerbit som skulle passa perfekt för kvällens fest. Myran slet och drog i sockerbiten, men myran kunde få med sig den, myran var för svag. Myran hade nu två val, antingen så skulle myran bygga ett skydd för sockerbiten och äta upp den själv, eller skulle myran hämta några kompisar som kunde hjälpa myran att få hem sockerbiten. Myran bestämde sig för att hämta hjälp och ta ned sig sockerbiten hem till stacken.
När alla myror var samlade i stacken den kvällen så festade dom och åt på sockerbiten, men vår lilla myra fick inget. Vår lilla myra blev satt på att städa upp i stacken, så skulle den få en bit socker sen. Den lilla myran städade så snabbt den förmådde men något socker för den blev det inte. Nästa dag när myran var ute och letade mat så hittade den något stort och rosa som luktade sött, men den här gången skulle vår lilla myra inte säga till sina polare. När alla hade gått tillbaka till stacken så drog sig vår lilla myra till det stora rosa söta godheten, inte skulle den lilla myran dela med sig nu, inte efter det som hände med sockerbiten.
Vår lilla myra kollade på den rosa klutten med stolthet och glädje, nu skulle myran äntligen få något gott som den förtjänade. Vår lilla myra klättrade upp på den rosa klutten och kände hur fötterna sjönk ner i den. Efter mycket kämpande så var vår lilla myra snart halvvägs nersjunken i den rosa klutten, det måste vara ett sånt där tuggummi som myrans kompisar hade pratat om tidigare. Vår lilla myra visste inte vad ett tuggummi var eller vad det gjorde, myran lyssnade aldrig på när dom andra pratade och det skulle snart straffa sig.
Myran som inte såg någon utväg tänkte att den åtminstone skulle få äta något gott innan den sjönk ner totalt i tuggummit, så myran tog en tugga av tuggummit. Det var gott och sött men när myran skulle öppna käften igen så gick det inte. Myran försökte svälja med det gick inte heller riktig, det rosa kladdiga tuggummit hade snart täppt till hela myrans mun och snart gick det inte att andas längre. Nästa dag när stacken gick ut för att hitta virke och mat så hittade dom vår lilla myra, fast i ett rosa tuggummi, död.

Slutet

2014-10-31 18:01

Det var en ljus eftermiddag, i varje köksfönster på gatan så satt det glada familjer som åt mellanmål tillsammans. Varför alla var hemma så tidigt var ett mysterium, men förmodligen så hade det att göra med ett nyhetsreportage som sändes för tre timmar sen.
Kollade man mer noggrant in fönstrerna så såg man att familjerna där inne inte alls var glada, men dom gjorde sitt bästa för att dölja sorgen.

Allt skulle sluta om bara 3... 2... 1...

Det är mörkt, så mörkt att ögonen inte ens kan urskilja enstaka konturer som man brukar kunna i ett mörkt rum. Ett ljus gick att urskilja långt där borta och följde man ljuset så kom man snabbt ut på en strand. Stranden var tom, inte ens havet var där, bara sand och skräp som badgästerna tidigare hade slängt. Inga badgäster syntes till, vem skulle besöka stranden när det varken fanns sol eller hav, bara ett ljus och högar med skräp. Det var ingen vind på stranden, inga moln, inte en endaste rörelse. Fast det var ljust så kändes det mörkt, det fanns ingen ljuskälla på hela stället så inte heller någon skugga.
En gestalt började ta form på den tomma stranden. Gestalten varken lät eller rörde sig, men den var ledsen. Något med gestalten gav en obehaglig känsla och man ville inte komma nära den.
Inne i stan så var det fullt med trasiga hus och halvdöda träd. Likt insekter så började människor strömma ut från dom trasiga husen för att söka mat. Som alla kryp så letade människorna näring överallt, även i dom gamla sunkiga kloakerna.
Människorna spred sig snabbt men blev bara vildare och vildare, människorna var så själviska när det gällde näring och revir så att dom slogs om det med tänder och klor. Människornas girighet höll på att bli deras undergång, igen.
Tid finns inte längre och när tid inte existerar så finns det inte heller någon ålder, ingen dör för att tiden tar slut för det finns ingen tid som kan ta slut.
Det ända mörker som finns så man kan sova är vid stranden där den obehagliga gestalten är. Rykten sprids snabbt när jordens population består av mest av människor och det finns rykten, rykten om gestalten. Det sägs att gestalten är mänskligheten med all medkänsla och skuldkänslor i sig. Det är därför alla människor nu beter sig som djur.
På grund av alla känslor från människorna så lär gestalten vara galen och attackera förbipasserande människor. Kommer man för nära gestalten så börjar man känna alla känslor och när man är inom räckhåll så hoppar gestalten upp och absorberar en.
Om tid nu hade funnits så hade det gått cirka 300 år nu och städer började byggas upp ordentligt nu. Världen var snart tillbaka där den sluta, men gestalten satt kvar på stranden, så ensam och ledsen. Men vad var en gestalt nu när människorna ännu en gång var härskare på planeten?

Mysterie

2014-11-19 21:44

Kristoffer och Anna satt i soffan och kollade på en action film med Bruce Willis i huvudrollen, när det plötsligt knackade på dörren. Kristoffer gick upp för att öppna dörren, men när han öppnade så var det ingen där. Det var förmodligen bara några snorungar som busringde för att störa hans och Annas kväll. Kristoffer gick gäspande in i köket för att ta något att äta till resten av filmen, det fick bli en salladsmacka med ägg från i morse och majonäs på. Kristoffer beundrade sitt mästerverk innan han satte tänderna i mackan på väg in till vardagsrummet och Anna igen. Kristoffer tappade mackar och skrek till, det var så mycket blod och mitt i allt blod låg Anna. Annas hals, handleder och fotleder var uppskurna och det var så mycket blod. Kristoffer sprang till telefonen för att ringa till polisen, mackan låg kvarglömd på golvet. När polisen kom så blev Kristoffer intervjuad, han berättade om filmen och att han lämnade Anna ensam bara för att svara på en busring vid dörren. Poliserna tog bilder och antecknade så pennorna glödde, snart kunde Annas kropp flyttas ut från vardagsrummet.
Kristoffer fick bo med sin kompis Oskar under tiden som utredningen på Annas mord pågick, han kunde ju inte bo i samma hus som hans flickvän nyss blivit mördad i. En vecka efter mordet på Anna så gick Kristoffer till polisen för att se hur det gick med utredningen.
"Vad menar ni med att ni har lagt fallet på is??" Skrek Kristoffer till polisen som var ansvarig för fallet.
"Vi har inga ledtrådar och det finns fler fall som vi måste ta hand om, knivrånet på hälsobutiken löser inte sig själv." Förklarade polisen.
"Hur kan ni prioritera ett rån före ett mord?" Kristoffer blev riktigt upprörd "har ni ens tagit reda vem som busringde på min dörr?"
"Vi har knackat dörr men ingen svarade så vi har inga bevis på att det ens har skett ett brott förutom en kropp, har du tänkt tanken att hon kanske har begått självmord?" Polisen började bli irriterad på Kristoffer, vem gav honom rätten att berätta hur polisen ska sköta ditt jobb? Arg som ett bi gick Kristoffer hem till Oskar för att berätta vad polisen hade sagt och för att han faktiskt bodde där nu.
"Polisen kan ju inte bara släppa det, Anna var inte självmordsbenägen. Hon var konstig, men det var allt." Oskar som hade känt Anna sen dom var små, var chockad över polisens agerande, dom hade ju även intervjuat honom om Annas barndom.
"Men vad ska man göra? Om polisen inte kan göra något så kanske det inte går att hitta den skyldige." Under dom närmaste dagarna så gick Kristoffer oftare till gymmet för att släppa ut aggressioner, men det hjälpte inte. Kristoffer var en vulkan full med olika känslor som var redo att få ett utbrott när som helst.Vulkanen fick sitt utbrott när Kristoffer fick sparken för att han var så psykiskt frånvarande att han inte kunde göra sitt jobb.
"Jag gör visst mitt jobb! Den kommer bara lite sent för att det är omöjligt att få så mycket gjort på så lite tid!" skrek Kristoffer till sin dåvarande chef.
"Visst gör du det du ska, bara en vecka för sent. Dessutom är det mer så att det är dina kolegor gör ditt jobb medans du tar creds för det." Chefen var trött på att Kristoffer inte gjorde sitt jobb, han sköt upp det tills det blev för bråttom och då bad han sina kolegor att påbörja och göra grunden så att han sedan kunde finputsa och lämna in i sitt namn. Nä nu var det slut, Kristoffer åker ut så anställer företaget en ny dom kan ta Kristoffers plats.
Kristoffer var så sur, han hade fått sparken för att han sörjde Anna och kunde därför inte jobba
ordentligt. Dessutom så gjorde inte polisen ett piss för att få fast Annas mördare, det var nästan så att
han själv nu skulle snoka lite, han hade inget jobb så han kunde lägga all sin tid på det.
Det första Kristoffer gjorde när han kom hem var att leta reda på ett anteckningsblock och sen gick han ut för att intervjua alla sina grannar. Kristoffer började med att intervjua tant Ester i det röda huset till höger om Kristoffers och Annas hus.
" nä, jag matade katten vid sju och sen gick jag och la mig, men jag hörde ingenting då. Eller vänta! Runt niotiden när jag gick upp för att släppa ut katten så såg jag någon under gatlampan. Men det var mörkt och jag har dålig syn så jag kan inte ge mer detaljer tyvärr." Berättade Ester.
Nästa som skulle intervjuas var familjen Östman.
"Nej våra barn kunde minsann inte ha busringt hos dig när Anna dog. Martin och Pelle låg i sängen och sussade från klockan åtta på kvällen till klockan sju på morgonen. Däremot såg jag och Bert en person i kanske 25 årsåldern. Det var svårt att se om det var en man eller kvinna, man såg bara ansiktet och det var väldigt neutralt." Patricia Östman var väldigt bestämd. Patricia var en väldigt ordentlig person som hade stenkoll på sina rutiner.
"Nä nu är det bäst om du går, jag ska bjuda på te och kakor till oss på bokklubben så jag måste börja baka nu, hejdå." Patricia smällde igen dörren bakom Kristoffer och kolla på när han gick genom
köksfönstret.
Kristoffer var väldigt trött nu och gick hem till Oskar för att berätta om den neutrala 25 åringen. Det var väldigt konstigt för Kristoffer kände nästan alla i den lilla byn han bodde i, men inte kände han igen någon som skulle kunna se ut som både man och kvinna. Oskar hade precis kommit hem från jobbet, han var väldigt trött för han var nu tvungen att jobba hårdare och mer för att kunna försörja sig själv och Kristoffer. Kristoffer berättade vad han hade fått reda på.
"Du borde gå till polisen med den informationen så att dom kan se att det inte var ett självmord, och att dom har en misstänkt som dom måste börja leta efter." Oskar gick till köket för att laga kvällsmat.
Kristoffer renskrev sina anteckningar, åt av Oskars mat och sedan gick ha och la sig.
Kristoffer vaknade med ett ryck, nu skulle han till polisen så dom kunde hitta Annas mördare. Han slängde i sig frukosten och drog iväg mot polisstationen.
"Jaha, vad vill du idag Kristoffer?" Undrade polisen bakom disken. "Ska du skälla ut mig igen för att jag inte gör mitt jobb korrekt?"
Nu kände Kristoffer igen polisen, det var han som hade hand om Annas fall.
"Jag har hittat bevis på att det är mord, eller iallafall vittnen som såg en person utanför vårt hus samma natt som Anna dog. Det kan ha varit han som mördade henne och busringde för att få bort mig från henne." Kristoffer blev nästan ivrig när han förklarade.
"Kristoffer, jag är ledsen men vad din granna har sett är inte bevis nog. Du har en gammal tant, en paranoid och kontrollfreak mamma, en ensam tjej som bor i källaren och bara äter hämtpizza och sen en galen katttant som grannar. Ingen av dom är trovärdiga vittnen." Förklarade polisen.
"Hörru Mattias, dissa krille där och kom! Vi har en ny ledtråd om knivrånet på hälsobutiken!" Ropade en annan polis från ett kontor.
"Jag måste tyvärr gå Kristoffer men tänk inte så mycket på Anna, det gör ont nu men det går över." Sen sprang polisen ut.
Kristoffer blev helt paff över det som just hände, hur kunde inte hans bevis vara nog? Han bestämde sig för att gå och undersöka brottsplatsen en gång till för att se om det fanns någon ledtråd som polisen hade missat.
När han väl kom till brottsplatsen så tog Kristoffer tre djupa andetag och gick in. Det var fortfarande blod på golvet där Anna hade legat. Kristoffer gick ut igen för att leta fotavtryck och när han sedan kom in till vardagsrummet igen så stod det någon där. Figuren var som en grå skugga, varken man eller kvinna. När figuren vände sig om så såg Kristoffer att det var honom själv som stod där. Hur kunde han vara på två ställen samtidigt? Figuren kom närmare Kristoffer med en sån fart att han tappade balansen och trillade baklänges.
Kristoffer vaknade till, han hade tydligen svimmat. Om han bara kunde komma på varför. Hand huvud gjorde jätte ont och när han vred på huvudet så såg han sin salladsmacka med ägg och majonäs liggandes på marken. Vad hade hänt? När han reste sig upp så såg han till sin förskräckelse Anna ligga livlös och blodig på golvet. Nu kom minnena tillbaka till Kristoffer, allt hade varit en dröm.

Flipper

2014-12-04 22:39

Fisken Flipper var ingen vanlig fisk, han gick i skolan som alla andra och levde som alla andra. Flipper var en helt normal fisk i betraktarens ögon, men Flipper var speciell, han kände sig speciell. Flipper var nämligen kär i en stor och grå haj, hon var den finaste hajen i hela havet enligt Flipper.
Flipper hade ett litet problem bara, hon var en haj och han var en fisk, hur skulle hajen reagera närfisken närmade sig?Flipper slutade att koncentrera sig på skolan, han tänkte bara på den stora, farliga, underbara hajen och hur han skulle nå fram till den. Flipper började planera, han skulle närma sig försiktigt lite snett underifrån så att hon såg att han kom men inte att han var på väg till henne. Flipper tänkte så det knakade och kom fram till att hur han än kom fram till henne så skulle hon tro att han menade att hon var fet, typiskt tjejer att vara så känsliga. Flipper kom fram till en säker plan, han skulle vänta vid caféet och när hajen kom dit så skulle han komma fram och hälsa. Flipper var väldigt nöjd med sin plan men tyvärr så visste han inte vad som skulle hända, det hade varit mycket lättare om han visste tänkte Flipper, för då kunde han förbereda sig känslomässigt på resultatet.Nästa dag så satte Flipper planen i verket, han väntade på caféet tills hajen skulle komma och där kom hon. Flipper närmade sig försiktigt och klämde fram ett ynkligt "hej". RAWMS!!!! Flipper var nu i chocktillstånd, han hade hamnat i hajens mun i ett nafs. Det här gick inte som Flipper hade tänkt sig, så typiskt att allt han gör går åt pipsvängen. Flipper hamnade snart ner i hajens mage där han hittade fler fiskar som hade fallit för samma fälla som honom själv. Det var skönt att veta att han iallafall inte var den ända dumma fisken i havet, han var inte ensam.

Trollet Hans

2015-09-12 16:00

I sagolandet bortom den svarta sjön så fanns det en gång i tiden en stad fylld med älvor. Hans var en
speciell älva, han gick hellre än att använda sig av sina vingar och han utnyttjade inte heller sin storlek som dom andra älvorna gjorde. Det var inte så att han var udda frivilligt, han kunde inte använda sig av sina vingar och när han väl tänkte efter så hade han aldrig sett dom ens. Men hans mamma hade sagt att han hade dom finaste vingarna i hela staden. När Hans var ute med sina kompisar så fick han alltid stå vakt utanför husen när hans kompisar flög in genom nyckelhålet för att stjäla socker. Hans hade inget emot att stå vakt, han kunde inte för sitt liva tänka sig göra något ont mot någon annan.
En sen eftermiddag så kom en drake in i staden för att bränna alla älvor som hämnd för att hans socker hade blivit stulet natten innan han skulle baka. Alla älvor utrymde staden men den ända nödutgången var ett nyckelhål. Hur mycket Hans än försökte så kunde han inte ta sig in i nyckelhålet, han kunde nästan få in sin näsa men det var allt. Hans kollade på när hans familj, vänner och grannar försvann iväg och lämnade honom kvar i den tomma staden. Ensam kvar gick Hans till en liten damm i närheten där han kollade ner på sin spegelbild, han såg ett stort monster med en stor och ful näsa och han förbannade sig och sitt utseende. Hans kröp ner under en sten ensam och ledsen, helt ovetande om att han hade blivit rejält grundlurad i alla dessa år och egentligen var ett stort, praktfullt troll och inte en liten älva som hans mamma hade sagt.

Häst och ridning

Nu har jag börjat rida och hästen på bilden är INTE från ridskolan, men han är fin ju!!! Jag och Tove har börjat titta på Ponnyakuten som är ett tv pogram på barnkanalen på kvällen på söndagar och det handlar om några barn som har problem med sina hästar som tex hästen är rädd för ridhjälmar osv OCH Tove sitter och säger "Han sitter inte ner i sadeln" och "Hon har händerna förlångt isär" och "Hon drar för myket i hästens mun och sitter för snätt." HUR SER HON DET!!!!!!! Dom är ju PYTTE SMÅ på bilden och hon ser små fel på ryttarna och en minut senare så säger program ledaren SAMMA SAK!!!!!! ARRRG!!! Jag döööööööör det hon gör är omänskligt!! Hästen på bilden är den där nordsvensken som man ser när men är på väg till Hult.

Snuffe

Snuffe har nu blivit avlivad.. Allt böjade med en stor knöl vid högra bakbenet, knölen blev bara större och större och större och Snuffe blev bara sämre och sämre och tillsist så sa mamma att det kanske skulle vara bäst att avliva honom. Veterinären sa att det var det bästa man kunde göra. När Snuffe hadde fått sprutan så blev han lite yr och dissig, han försökte att ställa sig på bakbenen två gånger men trillade omkull, sen la han sig ner och somna, vi klappade honom hela tiden, någon minut senare så bar jag upp honom och han känndes helt hängig och sen börgade hans ögon att svullna upp och allting var helt läskigt, efter tio minuter så kom veterinären tillbaka och kollade om han var död, och det var han...