Slutet

2014-10-31 18:01

Det var en ljus eftermiddag, i varje köksfönster på gatan så satt det glada familjer som åt mellanmål tillsammans. Varför alla var hemma så tidigt var ett mysterium, men förmodligen så hade det att göra med ett nyhetsreportage som sändes för tre timmar sen.
Kollade man mer noggrant in fönstrerna så såg man att familjerna där inne inte alls var glada, men dom gjorde sitt bästa för att dölja sorgen.

Allt skulle sluta om bara 3... 2... 1...

Det är mörkt, så mörkt att ögonen inte ens kan urskilja enstaka konturer som man brukar kunna i ett mörkt rum. Ett ljus gick att urskilja långt där borta och följde man ljuset så kom man snabbt ut på en strand. Stranden var tom, inte ens havet var där, bara sand och skräp som badgästerna tidigare hade slängt. Inga badgäster syntes till, vem skulle besöka stranden när det varken fanns sol eller hav, bara ett ljus och högar med skräp. Det var ingen vind på stranden, inga moln, inte en endaste rörelse. Fast det var ljust så kändes det mörkt, det fanns ingen ljuskälla på hela stället så inte heller någon skugga.
En gestalt började ta form på den tomma stranden. Gestalten varken lät eller rörde sig, men den var ledsen. Något med gestalten gav en obehaglig känsla och man ville inte komma nära den.
Inne i stan så var det fullt med trasiga hus och halvdöda träd. Likt insekter så började människor strömma ut från dom trasiga husen för att söka mat. Som alla kryp så letade människorna näring överallt, även i dom gamla sunkiga kloakerna.
Människorna spred sig snabbt men blev bara vildare och vildare, människorna var så själviska när det gällde näring och revir så att dom slogs om det med tänder och klor. Människornas girighet höll på att bli deras undergång, igen.
Tid finns inte längre och när tid inte existerar så finns det inte heller någon ålder, ingen dör för att tiden tar slut för det finns ingen tid som kan ta slut.
Det ända mörker som finns så man kan sova är vid stranden där den obehagliga gestalten är. Rykten sprids snabbt när jordens population består av mest av människor och det finns rykten, rykten om gestalten. Det sägs att gestalten är mänskligheten med all medkänsla och skuldkänslor i sig. Det är därför alla människor nu beter sig som djur.
På grund av alla känslor från människorna så lär gestalten vara galen och attackera förbipasserande människor. Kommer man för nära gestalten så börjar man känna alla känslor och när man är inom räckhåll så hoppar gestalten upp och absorberar en.
Om tid nu hade funnits så hade det gått cirka 300 år nu och städer började byggas upp ordentligt nu. Världen var snart tillbaka där den sluta, men gestalten satt kvar på stranden, så ensam och ledsen. Men vad var en gestalt nu när människorna ännu en gång var härskare på planeten?