I sagolandet bortom den svarta sjön så fanns det en gång i tiden en stad fylld med älvor. Hans var en
speciell älva, han gick hellre än att använda sig av sina vingar och han utnyttjade inte heller sin storlek som dom andra älvorna gjorde. Det var inte så att han var udda frivilligt, han kunde inte använda sig av sina vingar och när han väl tänkte efter så hade han aldrig sett dom ens. Men hans mamma hade sagt att han hade dom finaste vingarna i hela staden. När Hans var ute med sina kompisar så fick han alltid stå vakt utanför husen när hans kompisar flög in genom nyckelhålet för att stjäla socker. Hans hade inget emot att stå vakt, han kunde inte för sitt liva tänka sig göra något ont mot någon annan.
En sen eftermiddag så kom en drake in i staden för att bränna alla älvor som hämnd för att hans socker hade blivit stulet natten innan han skulle baka. Alla älvor utrymde staden men den ända nödutgången var ett nyckelhål. Hur mycket Hans än försökte så kunde han inte ta sig in i nyckelhålet, han kunde nästan få in sin näsa men det var allt. Hans kollade på när hans familj, vänner och grannar försvann iväg och lämnade honom kvar i den tomma staden. Ensam kvar gick Hans till en liten damm i närheten där han kollade ner på sin spegelbild, han såg ett stort monster med en stor och ful näsa och han förbannade sig och sitt utseende. Hans kröp ner under en sten ensam och ledsen, helt ovetande om att han hade blivit rejält grundlurad i alla dessa år och egentligen var ett stort, praktfullt troll och inte en liten älva som hans mamma hade sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar