Mysterie

2014-11-19 21:44

Kristoffer och Anna satt i soffan och kollade på en action film med Bruce Willis i huvudrollen, när det plötsligt knackade på dörren. Kristoffer gick upp för att öppna dörren, men när han öppnade så var det ingen där. Det var förmodligen bara några snorungar som busringde för att störa hans och Annas kväll. Kristoffer gick gäspande in i köket för att ta något att äta till resten av filmen, det fick bli en salladsmacka med ägg från i morse och majonäs på. Kristoffer beundrade sitt mästerverk innan han satte tänderna i mackan på väg in till vardagsrummet och Anna igen. Kristoffer tappade mackar och skrek till, det var så mycket blod och mitt i allt blod låg Anna. Annas hals, handleder och fotleder var uppskurna och det var så mycket blod. Kristoffer sprang till telefonen för att ringa till polisen, mackan låg kvarglömd på golvet. När polisen kom så blev Kristoffer intervjuad, han berättade om filmen och att han lämnade Anna ensam bara för att svara på en busring vid dörren. Poliserna tog bilder och antecknade så pennorna glödde, snart kunde Annas kropp flyttas ut från vardagsrummet.
Kristoffer fick bo med sin kompis Oskar under tiden som utredningen på Annas mord pågick, han kunde ju inte bo i samma hus som hans flickvän nyss blivit mördad i. En vecka efter mordet på Anna så gick Kristoffer till polisen för att se hur det gick med utredningen.
"Vad menar ni med att ni har lagt fallet på is??" Skrek Kristoffer till polisen som var ansvarig för fallet.
"Vi har inga ledtrådar och det finns fler fall som vi måste ta hand om, knivrånet på hälsobutiken löser inte sig själv." Förklarade polisen.
"Hur kan ni prioritera ett rån före ett mord?" Kristoffer blev riktigt upprörd "har ni ens tagit reda vem som busringde på min dörr?"
"Vi har knackat dörr men ingen svarade så vi har inga bevis på att det ens har skett ett brott förutom en kropp, har du tänkt tanken att hon kanske har begått självmord?" Polisen började bli irriterad på Kristoffer, vem gav honom rätten att berätta hur polisen ska sköta ditt jobb? Arg som ett bi gick Kristoffer hem till Oskar för att berätta vad polisen hade sagt och för att han faktiskt bodde där nu.
"Polisen kan ju inte bara släppa det, Anna var inte självmordsbenägen. Hon var konstig, men det var allt." Oskar som hade känt Anna sen dom var små, var chockad över polisens agerande, dom hade ju även intervjuat honom om Annas barndom.
"Men vad ska man göra? Om polisen inte kan göra något så kanske det inte går att hitta den skyldige." Under dom närmaste dagarna så gick Kristoffer oftare till gymmet för att släppa ut aggressioner, men det hjälpte inte. Kristoffer var en vulkan full med olika känslor som var redo att få ett utbrott när som helst.Vulkanen fick sitt utbrott när Kristoffer fick sparken för att han var så psykiskt frånvarande att han inte kunde göra sitt jobb.
"Jag gör visst mitt jobb! Den kommer bara lite sent för att det är omöjligt att få så mycket gjort på så lite tid!" skrek Kristoffer till sin dåvarande chef.
"Visst gör du det du ska, bara en vecka för sent. Dessutom är det mer så att det är dina kolegor gör ditt jobb medans du tar creds för det." Chefen var trött på att Kristoffer inte gjorde sitt jobb, han sköt upp det tills det blev för bråttom och då bad han sina kolegor att påbörja och göra grunden så att han sedan kunde finputsa och lämna in i sitt namn. Nä nu var det slut, Kristoffer åker ut så anställer företaget en ny dom kan ta Kristoffers plats.
Kristoffer var så sur, han hade fått sparken för att han sörjde Anna och kunde därför inte jobba
ordentligt. Dessutom så gjorde inte polisen ett piss för att få fast Annas mördare, det var nästan så att
han själv nu skulle snoka lite, han hade inget jobb så han kunde lägga all sin tid på det.
Det första Kristoffer gjorde när han kom hem var att leta reda på ett anteckningsblock och sen gick han ut för att intervjua alla sina grannar. Kristoffer började med att intervjua tant Ester i det röda huset till höger om Kristoffers och Annas hus.
" nä, jag matade katten vid sju och sen gick jag och la mig, men jag hörde ingenting då. Eller vänta! Runt niotiden när jag gick upp för att släppa ut katten så såg jag någon under gatlampan. Men det var mörkt och jag har dålig syn så jag kan inte ge mer detaljer tyvärr." Berättade Ester.
Nästa som skulle intervjuas var familjen Östman.
"Nej våra barn kunde minsann inte ha busringt hos dig när Anna dog. Martin och Pelle låg i sängen och sussade från klockan åtta på kvällen till klockan sju på morgonen. Däremot såg jag och Bert en person i kanske 25 årsåldern. Det var svårt att se om det var en man eller kvinna, man såg bara ansiktet och det var väldigt neutralt." Patricia Östman var väldigt bestämd. Patricia var en väldigt ordentlig person som hade stenkoll på sina rutiner.
"Nä nu är det bäst om du går, jag ska bjuda på te och kakor till oss på bokklubben så jag måste börja baka nu, hejdå." Patricia smällde igen dörren bakom Kristoffer och kolla på när han gick genom
köksfönstret.
Kristoffer var väldigt trött nu och gick hem till Oskar för att berätta om den neutrala 25 åringen. Det var väldigt konstigt för Kristoffer kände nästan alla i den lilla byn han bodde i, men inte kände han igen någon som skulle kunna se ut som både man och kvinna. Oskar hade precis kommit hem från jobbet, han var väldigt trött för han var nu tvungen att jobba hårdare och mer för att kunna försörja sig själv och Kristoffer. Kristoffer berättade vad han hade fått reda på.
"Du borde gå till polisen med den informationen så att dom kan se att det inte var ett självmord, och att dom har en misstänkt som dom måste börja leta efter." Oskar gick till köket för att laga kvällsmat.
Kristoffer renskrev sina anteckningar, åt av Oskars mat och sedan gick ha och la sig.
Kristoffer vaknade med ett ryck, nu skulle han till polisen så dom kunde hitta Annas mördare. Han slängde i sig frukosten och drog iväg mot polisstationen.
"Jaha, vad vill du idag Kristoffer?" Undrade polisen bakom disken. "Ska du skälla ut mig igen för att jag inte gör mitt jobb korrekt?"
Nu kände Kristoffer igen polisen, det var han som hade hand om Annas fall.
"Jag har hittat bevis på att det är mord, eller iallafall vittnen som såg en person utanför vårt hus samma natt som Anna dog. Det kan ha varit han som mördade henne och busringde för att få bort mig från henne." Kristoffer blev nästan ivrig när han förklarade.
"Kristoffer, jag är ledsen men vad din granna har sett är inte bevis nog. Du har en gammal tant, en paranoid och kontrollfreak mamma, en ensam tjej som bor i källaren och bara äter hämtpizza och sen en galen katttant som grannar. Ingen av dom är trovärdiga vittnen." Förklarade polisen.
"Hörru Mattias, dissa krille där och kom! Vi har en ny ledtråd om knivrånet på hälsobutiken!" Ropade en annan polis från ett kontor.
"Jag måste tyvärr gå Kristoffer men tänk inte så mycket på Anna, det gör ont nu men det går över." Sen sprang polisen ut.
Kristoffer blev helt paff över det som just hände, hur kunde inte hans bevis vara nog? Han bestämde sig för att gå och undersöka brottsplatsen en gång till för att se om det fanns någon ledtråd som polisen hade missat.
När han väl kom till brottsplatsen så tog Kristoffer tre djupa andetag och gick in. Det var fortfarande blod på golvet där Anna hade legat. Kristoffer gick ut igen för att leta fotavtryck och när han sedan kom in till vardagsrummet igen så stod det någon där. Figuren var som en grå skugga, varken man eller kvinna. När figuren vände sig om så såg Kristoffer att det var honom själv som stod där. Hur kunde han vara på två ställen samtidigt? Figuren kom närmare Kristoffer med en sån fart att han tappade balansen och trillade baklänges.
Kristoffer vaknade till, han hade tydligen svimmat. Om han bara kunde komma på varför. Hand huvud gjorde jätte ont och när han vred på huvudet så såg han sin salladsmacka med ägg och majonäs liggandes på marken. Vad hade hänt? När han reste sig upp så såg han till sin förskräckelse Anna ligga livlös och blodig på golvet. Nu kom minnena tillbaka till Kristoffer, allt hade varit en dröm.