Qilin 2

14 ‎juli ‎2014, ‏‎16:20:17

2.

Seth vaknade av att en tjej som hade somnat på honom hade slagit till honom i sömnen. Han lyckades ta sig upp ur soffan utan att väcka henne och gick in till ladans lilla minikök för att brygga lite kaffe. Varför hade Nyma kysst honom igår? Hon hade dumpat honom, det var han som hade blivit sårad. Hade hon kanske insett att hon hade gjort ett misstag? Nah det lät inte som henne. Nyma vet alltid vad hon vill och gör inget av misstag, hon måste ha haft en anledning när hon kysste honom. Så fort kaffelukten började sprida sig i ladan så började allt fler och fler människor vakna upp som zombies för att få en kopp kaffe innan första kannan var slut. Seth såg inte Nyma någonstans, hon hade nog fått med sig en kille hem till sig och lämnat allt så Seth var tvungen att städa upp och köra ut alla.
Sinistra stod i köket och gjorde frukost på sängen åt Noel när Nyma kom ner. Hon luktade alkohol.
Noel hade precis vaknat när Sinistra kom inspringandes i rummet.
"Visste du vad det var för fest igår som din syrra hade? Min bror är nu ensam i ladan med massor med främmande människor som din syrra bjöd in och nu ska han slänga ut dom och städa upp!" Sinistra såg väldigt sur ut så Noel gjorde vad vilken pojkvän som helst skulle ha gjort när flickvännen var rosenrasande, han drog en lugnande vitlögn.
"Nja, asså jag hade hört rykten om vad det var för fest men jag trodde det bara var rykten. Sen lovade jag Nyma och Seth att hjälpa till med städningen. Så fort vi är klara här så går jag och Nyma till ladan och hjälper Seth om han inte redan dragit hem."
Sinistra verkade lugnare, men hon såg fortfarande lite sur ut.
"Om du vill så kan vi gå ner dit nu och ta frukosten efteråt." Noel försökte se så snäll ut som möjligt, hur man nu gör det.
Hur sur Sinistra var så kunde hon inte vara sur på Noel, han hade ett sätt som fick henne att lugna ner sig på nolltid. Sen såg Noel väldigt rolig ut i sitt nyvakna, rufsiga, mörkbruna hår och med sina trötta blåa ögon. Sinistra gick med på att äta frukost först och sen gå ner till ladan.
Äntligen hade alla dragit från ladan så Seth kunde städa ifred. Han hann knappt börja innan Sinistra, Noel och Nyma var där för att hjälpa till. Nyma såg sliten och trött ut, Seth kunde slå vad om att hans syster hade fått Noel att tvinga med sig Nyma hit mot hennes vilja. Nyma brukade aldrig ta hand om städandet efter fester, men Seth var glad och uppskattade hjälpen.
Det hade inte riktigt gått som Nyma hade tänkt sig, hon hade i sitt blurriga tillstånd fått med sig fel kille hem och nu, tackvare brorsans tjej, var hon tvungen att städa när planen var att Seth skulle ta hand om allt. Aja, det var hennes fest så det kanske var rättvist att hon hjälpte till med städningen, hon hade trots allt inte hjälpt till i början sen så var ju dom fyra som städade så det skulle nog gå rätt snabbt tills hon låg i sängen igen och sov. Nyma gick för att städa vid den blåa soffan där Seth brukar sova. Det fann inga tecken på att han hade haft en vild natt. Det låg några ölburkar där men inget mer, och framför allt så låg det inte några tjejkläder där så om Nyma hade tur så träffade han ingen på festen som kunde sabba mellan henne och Seth, hon hade trots allt lite känslor för honom, men det tänkte hon aldrig erkänna för sig själv.
Noel var väldigt trött på sin syrra nu, hade hon bara tagit sitt ansvar och stannat i ladan som dom hade kommit överens om och tagit hand om Seth, så skulle han just nu ligga i sängen med Sinistra och käkat frukost på sängen och ha trevliga konversationer om den kommande Qilin-festen. Noel mumlade lite svordomar för sig själv när Nyma kom.
"Var du tvungen att lämna Seth så där? Du måste lära dig avsluta det du startat Nyma."
"Ja, han är lika gammal som mig. Han kan slänga ut folk och städa, varför ska han vara mitt ansvar?" Nyma kunde inte förstå vad som störde Noel, det här rörde inte honom eller hans dumma brud. Nyma var riktigt trött på Sinistra för att hon alltid la sig i när det gällde Seth, dom gillade knappt varandra men ändå var hon som hans hökmamma.
När ladan var färdigstädad så gick Nyma hem och la sig, Noel gick till biblioteket där han jobbade och Sinistra och Seth gick hem till Musak. Varken Sinistra eller Seth sa något på hela vägen hem, dom bara gick i tystnaden. Även dom som inte kände Sinistra och Seth kunde se att båda var riktigt sur på varandra, men var så gott som tvingade att hålla ihop.

Joel hade inget gästrum så Sean och Joel var tvungna att dela säng, men det var dom vana vid, dom hade ju sovit över hos varandra ända sen dom var 10år.
Sean hade legat vaken hela natten och tänkt på Joels framtid. Han kunde inte åka till Siljum för att tvingas bli soldat, dom skulle avrätta honom direkt för att han blev ägare till Qilin. Han kunde inte heller säga nej till Qilinen för då skulle han bli avrättad så någon annan kunde få Qilinen.
Joel vaknade av att han höll på att trilla ur sängen, som tur var så fångade Sean honom innan han rullat ut för långt. Hade Sean varit vaken länge? Sean kunde ju inte ha märkt att Joel var på väg ur sängen i sömnen.
Joel märkte att Sean tänkte på något när dom åt frukost, han var inte lika pratglad som vanligt. ”Jag har tänkt lite.” sa Sean plötsligt. ”Vi kan inte låta dig ta emot Qilinen och åka till Siljum. Du skulle dö och det är inget som jag tänker låta hända dig.”
”Det finns inget att tänka på. Jag har redan funderat ut en plan, så fort jag accepterat Qilinen så flyr jag ut till skogen och bor där. Jag går inte på mötena och håller mig gömd från resten av världen tills dom har glömt att jag existerar.” Joel var bestämd, han tänkte inte dö för en sådan löjlig sak, men då kunde han inte stanna.
”Nej, du kommer bli jagad av hela landet. Sen vet väll inte du hur man klarar sig själv ute mitt i skogen?”
”Men det finns inget annat val förutom att ta mitt straff eller fly.”
Sean kunde inte förstå varför Joel var så hopplös, han kunde inte se den självklara lösningen.
”Kolla Joel, så fort du accepterat din Qilin så packar du dina väskort och åker till Galdur. Om 6 dagar när soldaterna kommer för att hämta dig så hämtar dom inte dig, dom kommer ta mig. Jag kan låtsas vara dig och säga till dom att Qilinen dog på väg ner, det har hänt förr så det är en trovärdig lögn. Soldaterna där har ingen koll på döda och levande Qiliner så dom kommer förmodligen inte dubbel kolla min information.”
”Nej! Du får inte! Det är mitt problem och ingen annan ska drabbas av min otur.” Joel såg nästan rädd ut när han bara tänkte på det.
”Och du får inte dö! Vi går hem till mig och pratar med Sinistra och Seth så vi kan komma fram till en bra plan som kan fungera.”
Joel var tveksam men gick med på att i alla fall prata med dom andra, dom behövde ändå få veta att han inte längre kommer att vara kvar här i Musak.

Tystnaden hemma hos familjen Yrb bröts när Sean och Joel kom instormandes, Sean höll i två brev och Joel stod lite gömd bakom Sean och såg ut som att han helst av allt skulle vilja sjunka ner i jorden.
Det var fint hemma hos Sean, tyckte Joel. Det var rent och rymligt men ändå var allt nära vilket gav Joel en mysig känsla. Mattorna var fluffiga och mjuka till skillnad från dom han själv hade hemma, dom var tunna och nedtrampade med lera och smuts. Trots att Joel och Sean umgicks mycket med varandra så var inte Joel hemma hos Sean särskilt mycket, Sean hade sagt att han hellre var hemma hos Joel där det var lugnare och så han kunde hjälpa till med olika sorters sysslor.
Sinistra bröt tystnaden. "Tja, har det hänt något? Ni ser så hängiga ut."

Det var kväll och det började skymma ute då dörren till familjen Yrbs hus öppnades med en smäll.
”Sinistra, Sinistra! Gissa vad? Jag har fått ett nytt jobberbjudande som erbjuder högre lön och bättre arbetstider än biblioteket!” Noels glädje försvann snabbt när han såg sin flickväns seriösa ansikte.
”Har det hänt något?” frågade Noel och kollade runt i rummet. Hela gänget var samlat, till och med Nyma satt i ett hörn.
Efter att Noel hade fått Joels situation förklarat för sig så satte sig Noel ner i chock. Varför skulle dom göra så här?
”Och breven kom samma dag?” fråga Noel.
”Ja. Samtidigt med samma brevbud.” svarade Joel.
”Då kan det inte vara ett sammanträffande, sen att du har fått så lite tid på att dig att göra dig i ordning för både Qilinen och Siljum det är som gjort för att du ska bli avrättad på en gång.”
”Jag har en idé som kan fungera.” sa Sean
”Nej!” Joel skrek så högt att alla hoppade till, han var aldrig annars högljudd.
”Seans idé var att Joel tar Qilinen till Galdur och bor där medans Sean färgar håret och fixar linser så han kan ta Joels plats i Siljum och sedan säger till soldatchefen Hein att Qilinen dog på väg ner från berget.” sa Sinistra snabbt.
Dom bestämde sig för att gå och lägga sig så dom kunde prata vidare om Joels situation när dom blivit utvilade. Eftersom Simon Yrb, fadern i huset, var borgmästare för Musak så hade familjen gott om pengar och hade därför ett ganska stort hus med två gästrum och en gäststuga med kök och toalett, så det var inga problem att få hela gänget att sova över där.
Noel vaknade först och förberedde frukost till alla, när han kom in till rummet för att ge Sinistra frukost på sängen så var hon redan uppe och läste böcker och kollade på olika kartor.
"Vad gör du?" undrade Noel och plockade upp en bok om Musaks historia.
"Jag kollar upp olika ställen där Joel kan bo medans Sean är i Siljum. Än så länge så låter Galdur som det bästa stället, det har varit en stad till för att förse Glirbo, Siljum och Sadock med vatten som kommit upp från Ima bergen, men staden har nu varit obebodd i över hundra år och nästan bortglömd. Kolla i dom tre senaste upplagorna av historieböckerna så har Galdur bara nämnts lite kort på en mening eller så, det är minst risk att någon förbipasserande hittar Joel där och det ligger nära både Glirbo och Musak så vi kan turas om att ge honom mat och sällskap." Sinistra verkade nästan glad över att något spännande hände, hon gillade att planera och göra riskabla saker. Hon var 20 år och kunde fortfarande planera för hur hon skulle smita ut på kvällen för att träffa Noel.
Sinistra hade samlat alla delar till sin plan och satt upp dom på en plantavla så det var lätt att se och följa vad hon menar som hon sedan visade stolt upp vid frukost när alla hade vaknat.

Qilin 1

‎8 ‎maj ‎2014, ‏‎19:29:32

1.

"Ima, i mitten av Qilin-bergen och med en underbar utsikt över landet. Här kan du vandra och kolla på den fina naturen, bada i dom nyttiga bergskällorna och vad vore besöket om du inte hälsade på Qilin-farmen?"
Seth stängde av radion. Han orkade inte lyssna på mer reklam om Ima, som om den staden behövde reklam. Alla visste att det var i Ima som man födde upp Qiliner och att det var det ända stället som Qilin fick ungar.
"Varför stängde du av radion Seth? Jag lyssnade faktiskt på programmet." Sa Sinistra, Seths storasyster, och lyfte blicken från mobilen.
"Dom gjorde reklam för Ima igen. Jag är så trött på all reklam som det stället spottar ut." svarade Seth surt. "Du lyssnade ändå inte, du bara skriver med Noel."
"Jag kan faktiskt skriva och lyssna samtidigt."
Sinistra satte på radion igen och fortsatte skriva med Noel.
Seth gick ut till deras storebror Sean som arbetade i trädgården. Trädgården var en viktig plats enligt hans mor Sikla, men det vara nästan bara Sean som jobbade med den.
"Nämen tjena pyret!" ropade Sean till Seth genom halva trädgården. "Kan du hjälpa mig rensa ogräset och sen hugga ved? Jag ska träffa Joel på torget så snart som möjligt."
"Kalla mig inte pyret." svarade Seth tyst alldeles röd i ansiktet. "förresten så ska jag träffa Nyma snart. Vi ska till ladan ikväll och hon ville få hjälp med dekorationer och möblering. Hon sa att hon behövde muskler som hon inte själv har tillgång till för att få allt på plats."
Sean slutade upp med ogräsrensningen och gav Seth en blick som Seth kände igen väl.
"Åå ge mig inte den där blicken, Sean. Jag vet att du inte tycker att jag borde träffa henne och att hon har dåligt inflytande på mig och bara sårar mig, men vad ska jag gör när en ung mö ber om hjälp?" Seth himlade med ögonen och gick mot vedboden för att hugga ved.
Att Seth tillät sig bli sårad på ett sånt sätt var ett mysterium för Sean, men vad har han att säga om det? Han vågade inte ens säga vad han kände för sin största kärlek.
När Sean var klar med trädgårdsarbetet så tog han en snabb dusch och drog iväg mot torget. Där på en bänk satt Joel med några tjejer bredvid sig och snackade. Det var konstigt, Joel är annars väldigt blyg och pratar inte så mycket med främmande människor. När Sean kom närmare så såg han att tjejerna var från när dom gick i skolan. Det var Nora och Millie. Tjejerna reste sig upp och gick mot Sean när dom fick syn på honom borta vid husknuten.
"Hej Sean" sa tjejerna i kör i en flörtig röst och skickade pussmunnar. Sean stannade en stund och pratade med dom.
Att alla alltid skulle flörta med Sean var jobbigt tyckte Joel. Han och Sean skulle faktiskt träffas och fika och sedan gå på bio, men nu står han där och pratar med dom där tjejerna. Varför kunde inte Sean bara säga hejdå till dom och komma så att dom kan hinna med allt, han var redan försenad pågrund av trädgårdsarbetet som hans mamma hade tvingat på honom.
Äntligen var Sean klar och han kom Joel med raska steg.
"Så mot fiket eller affären så har vi picknick i parken?" frågade Sean.
"Jag tror inte vi hinner parken." muttrade Joel. "Det får bli fiket här runt hörnet."
"Ja okej, så vilken film blir det?" Sean såg lite skamsen ut för att han hade blivit så försenad, men det var ju inte hans fel att han var populär och snygg. Joel kunde inte klandra dom som tycket att Sean var snygg, Sean hade väldigt fint mörkbrunt hår och fina bruna ögon, medans han själv var fast med sitt blonda hår och gröna ögon.

Sinistra stängde av radion, programmet handlade om mode och färgsättning. Sinistra skulle sy en egen klänning till Qilin-festen som skulle ske om tre dagar då ytligare en Qilinunge skulle komma ner från Ima för att bosätta sig hos en lyckligt lottad person. Qiliner föddes upp i staden Ima och varje år så delades årets ungar ut till folket, självklart var det Qilinungarna själva som valde vart dom skulle genom att telepatiskt skicka en bild till skötaren som sedan letade upp den lycklige ägaren.
Qilin-festan var en gammal tradition i Musak (där Sinistra, Sean, Seth och Joel bor) och var känd för sin historia. Staden startades upp av ett gäng som ville frita alla Qiliner innan dom nådde staden Glirbo. Glirbo var mellanhanden, dom tog hand om Qilinungarna och transporterade dom ut till sina riktiga ägare. Dom flesta Qiliner hamnade i kungastaden Sadock och gänget i Musak misstänkte att allt var riggat av munkarna i Ima och därför ville dom stoppa transporten av Qiliner. Musak stoppades av soldatstaden Siljum och fast det nu hade gått flera hundra år sen stoppandet så var det svårt för dom i Musak att bli litade på. Dom ansågs vara oärliga tjuvar fast dom numera ställer till med fest när dom nya Qilinungarna ska ut i världen.
Sinistra hade nu med hjälp av radioprogrammet kommit fram till att hennes klänning skulle vara en lång turkos klänning som skulle matcha hennes röda hår och gröna ögon, och för att få den lite rolig så skulle hon slänga på ett orange band runt midjan. Sinistra började skissa på klänningen när hon kom på att hon skulle träffa Noel om bara en halvtimma, hon skyndade sig på med att göra sig i ordning och sprang ut ur huset med världens fart.
Äntligen var hon framme i Glirbo där Noel bodde, men när hon knackade på så var han inte hemma. Hon gick till ladan där han och hans syster Nyma brukar spendera dagarna och fick syn på sin bror Seth.
"Vad gör du här?" Röt Sinistra till sin bror. Seth som inte var beredd på att hans syster skulle vara där hoppade till av chock och tappade bordet som han bar på.
"Jag skulle hjälpa Nyma med att fixa i ladan till ikväll, men när jag kom hit så var bara Noel här. Inte för att du har något med det att göra." svarade Seth och plockade upp bordet igen.
"Sinistra! Du är sen. Men jag skulle kanske förlåta dig om du hjälper mig här med den här girlangen." Sa Noel och gav Sinistra en kram.
När girlangerna var uppe så gick Noel och Sinistra hem till Noel. Sinistra och Noel hade nu varit tillsammans i fem år och det skulle dom fira med att äta ute och sen sitta hemma hos Noel och kolla på film och mysa.
"Noel, innan vi går till restaurangen, kan vi bara svänga förbi tygbutiken? Den i Musak är så liten och har ett dåligt sortiment." Sinistra hade verkligen fått fram valpögonen som Noel inte kunde säga nej till. Efter att Sinistra spenderat massor med pengar på tyger så gick dom vidare till restaurangen och beställde en varsin tjock, blodig köttbit.
"Vart var Nyma förresten?" frågade Sinistra som precis kommit på att hannes bror nu var ensam i ladan.
"Hon var i affären och handlade mat och dricka till kvällen. Men det är lugnt, hon lovade att det inte skulle bli en alkohol-fest, bara en vanlig med chips och läsk." Noel visste att Sinistra skulle flippa ut totalt och släpa hem sin bror om hon fick reda på att Nymas fest var som dom flesta av hennes fester, en alkoholfest. Noel var van vid att hålla hemligheter åt Nyma och Seth, så länge han visste om det utan att uppmuntra eller försöka stoppa, så visste han att dom skulle ringa honom om dom behövde hjälp så dom inte satt där på trottoaren ensamma och för rädda för att få hjälp.
Seth var klar med ladan. Tack vare Noels hjälp så kunde han nu överraska Nyma med att vara klar innan hon ens var där. Han satte sig i soffan och väntade på Nyma och utan att veta riktigt varför så började han tänka på henne. Hennes bruna hår och bruna ögon som glittrade i solen och sen hennes hårband som hon alltid hade i. Han nöp sig hårt i låret för att sluta tänka på henne. Det var inte okej, han vägrar låta henne göra honom illa igen. Han förtjänade att vara lycklig och hade han tur så skulle han hitta en annan ikväll på festen så att han slapp tänka på Nyma.
Nyma kom in i ladan, hon såg Seth sitta där i soffan och halvsov. Hans röda hår hade fallit ner över ansiktet när hans somnade, tänk var duktig han hade varit som hade fixat ladan utan henne fast det hade hon såklart räknat med. Den stackars pojken gjorde allt som hon bad honom om, men hon tänkte inte sluta, det var väldigt skönt att ha en som försökte så mycket så att han kunde göra vad som helst för henne.
"VAKNA!!" skrek Nyma i Seths öra och hoppade på honom. Han vaknade med ett ryck och hans blåa ögon övergick snabbt från panik till lugn när han väl såg att det bara var Nyma. Nyma kysste honom och sen gick till dörren för att släppa in resten av människorna som skulle på festen.
Kyssen var onödig, tänkte Nyma, men hon var tvungen att försöka få Seth att fortsätta vara intresserad och inte tappa hoppet om henne. Seth var rätt söt ändå, men hon var tvungen att bryta med honom, hon var inte redo att nöja sig med en kille för tillfället, men det var skönt att alltid ha honom nära som ett säkerhetsnät. Seth fanns alltid där för henne när hon blivit sårad av andra killar eller när någon inte ville lämna henne ifred, han var en bra bästa vän, men inget mer. Nyma skakade bort tankarna på Seth och gick till bålen.

Sean och Joel gick hem till Joel efter bion, Joels föräldrar hade inte kommit hem än. Sean började laga mat medans Joel dukade fram bestick, ljus, tallrikar och glas.
"Hur går det för dig, Joel?" Sean hade lagt märke till att Joel inte verkade vara sig själv, han verkade vara ledsen och orolig över något.
"Det går bara bra." sa Joel, men han lät lite sorgsen.
Sean hade lagat pasta med ädelostsås och lagt upp det snyggt på en varsin tallrik till sig och Joel. Han undrade vad Joel tyckte om maten, men Joel satt bara tyst och åt det som fanns på tallriken.
Efter maten så satte dom sig i vardagsrummet, Joel hade ingen TV för hans familj var väldigt fattig. Sean, som efter sin mormors arv hade blivit lite smått rik, hade sett till så att hans familj gav bidrag till Joels familj så att dom kunde stanna kvar och överleva. Sean brukade köpa med sig saker till dom, som lite inredning och nödvändigheter, men till sist sa Joel stop. Han tyckte inte att Sean skulle lägga ner pengar på hans familj för ingenting och Joel kunde inte ge Sean något som kunde betala för alla saker dom hade fått. Sean fortsatte ändå, men lite mindra saker som att köpa matvaror när han skulle dit.
"Sean, det är en sak jag måste visa dig." Joel lät inte alls glad och Sean oroade sig för att Joels familj skulle bli tvingade att flytta. Vad skulle han göra utan sin bästa vän? Han kan ju inte ersätta Joel med en ny kompis.
Joel plockade fram ett brev.

Kära Joel.
Du har blivit vald av en Qilin. Om 3 dagar är han redo och kommer ner hem till dig. Var vänlig att stanna hemma runt middagstid så du kan ta emot din Qilin.

Fakta:
Qilin är en drak-hjort-lejon aktigt djur som ger tur och lugn runt sig, den äter kött och frukt. Qilin sover ca 5 timmar per natt. Du kan träna din Qilin med tillräckligt tålamod. Du ska vara med på Qilin-möten minst en gång om året, om du misshandlar din Qilin så riskerar du dödsstraff så din Qilin kan få ett nytt hem. Har du några frågor så skriv till oss uppe i Ima.

Mvh Munkarna i Ima

"Men det är väl jätte kul Joel!" sa Sean glatt, som hade förväntat sig något mycket värre. Det är inte alla som blir valda av en Qilin, det är väldens tur och ära. Joel såg inte så jätte glad ut och Sean blev orolig igen. Vad kan ha hänt nu som är så illa att ha blivit val av en Qilin inte muntrar upp en?
Joel plockade upp ett nytt brev.

Kära Joel!
Du har blivit kallad till soldat-staden Siljum för att göra din soldatplikt. Det kommer en transport om en vecka som du ska vara med, om du inte kommer hit med transporten så anmäls du för förräderi mot kronan. Ta endast med det viktigast som kläder och hygienattiraljer.

Bra att veta: Man kan ej vara soldat och Qilinägare på samma gång och därför blir man avrättad så Qilinen kan välja ett nytt hem, vi kan tyvärr inte låta en Qilin bo i en förrädares hus vilket man blir när man ej kan genomföra sin soldatplikt.
Har du frågor så skriv till oss i Siljum.

Mvh Soldatschef Hein

När Sean hade läst klart båda breven så fattade han varför Joel hade verkat hängig. Dom hade så gott som dömt honom till döden. 

Fairy tale

5 ‎mars ‎2010, ‏‎23:51:00

Once upon a time there was a little girl, and she liked to play in the forest. One day she saw a flying horse through the window and said to her mother that she wanted a flying horse, but her mother said that there was no flying horse, the little girl went out to the forest and search for the flying horse, and then she saw the horse. It was beautiful, It was shining and it could talk. WHAT? IT COULD TALK?!

Jean och hästen

18 ‎juni ‎2010, ‏‎14:51:04

Jean hörde hur det prasslade och pysslades en trappa ner, men hon låg kvar i den varma och mysiga sängen. Efter en halv timma eller något sånt kom dom upp och sjöng för henne, Jean låtsades att sova för att det skulle vara mer som en överraskning för henne, hon tyckte att det var lite löjligt att låtsas sova men hon ville att hennes lilla syster skulle få väcka henne eftersom att hon hade tjatat i en hel månad om att få väcka henne. Jean vaknade och hela hennes familj var framför henne med paket i famnen, men det såg ut som att det var färre paket än var det brukar vara, men hon brydde sig inte så mycket om det.
”Grattis på artonsårs dagen Jean!” sa Jaens lilla syster Marianne
Marianne var bara sju år och väldigt söt, så ingen kunde vara arg på henne under en lång tid.
”Tänk att min lilla gumma har blivit så stor.” sa Jeans mamma Helga
Helga var Världens snällaste mamma fast hon kunde vara väldigt sträng och lättretlig.
”Lova att inte supa dig full det första du gör.” sa Jeans Pappa Ulf.
Ulf var en väldigt beskyddande person som bara ville väl, men ibland så ställde han bara till det ännu mer.
”Ska du inte öppna dins presenter?” frågade Marianne och tittade nyfiket på dom närmaste paketen.
”Jo.” sa Jean.
När hon hade öppnat alla paket så radade hon upp dom på en hylla och kollade igenom vad hon hade fått. Hon hade fått en parfym, ett ridspö, lite pengar, smink, sängkläder, en miniräknare av någon anledning och en bok om hästar med ett bokmärke vid rasen nordsvensk. Hon hade alltid velat ha en egen häst och nordsvensk var den sortens häst som hon alltid velat ha. Mitt på dagen så kom det en bil med ett transport flak där bak och i flaket stod det en häst och det var den finaste nordsvensken som hon någonsin hade sett, men hon var van vid att det kom hästar för att dom hyrde ut stallplatser. Morgonen där på så väcktes hon av väckarklockan tidigare än vanligt och när hon försökte somna om så kom hennes mamma in och puttade på henne.
”Du måste gå upp nu och kolla i stallet.” sa Helga
”Jag vill inte se ett till sto som fölar…” sa Jean
”Det är inget sto som fölar.” sa Helga ”kom så får du se.” fortsatte hon
Jean gick upp och klädde på sig varmare kläder för att det var alldeles regnigt och rått ute. När dom kom ut till stallet så såg hon den fina nordsvensken och dom var på väg mot den, hon kunde inte tro att det var sant, hade hon fått en nordsvensk eller skulle dom bara visa den nya hästen eller skulle dom bara restas med henne. Jean blev besviken, dom gick förbi den fina nordsvensken mot foderkammaren.
”Hjälper du mig med att fodra en särskild häst?” frågade Helga
”Okej.” sa Jean
Vad menar hon med det? Varför skulle hon fodra åt någon annan?
”Vi ska fodra din häst.” sa Helga
”V… va? Min häst? Du skojar va? Vad heter den?” frågade Jean som var helt chockad.
”nepp jag skojar inte, han heter Asterix” sa Helga.
”Tack mamma, jag älskar dig!” skrek Jean och blandade fodret och tog det till Asterix
När hon kom till gymnasiet så berättade hon den underbara nyheten.
”Vad kul.” sa Jeans bästa vän Kelly
Kelly var det typ av kompis som alltid ställde upp om man behövde det, men ibland så kunde man väldigt trött på henne.

På lunchen så kom 3orna, 3orna var inte dom snällaste man kan tänka sig, dom vill jämnt veta allt och reta dom andra för det och killarna skulle jämnt bråka och slå folk.
Rin som var ledaren och coolast bland alla 3or kom fram till Jean och såg stor ut, men Jean brydde sig inte för att Rin var inte så farlig som hon såg ut att vara.
”Så du har fått en häst” sa Rin 

The nightmare

‎19 ‎april ‎2010, ‏‎13:10 

“The year was 2006 when I had my firs nightmare about a big wave, a boat and me holding a medallion. The medallion had an amber that contains a golden bug, and then  I wake up. I have dreamed this dream ever since.”
“it’s probably nothing wrong about your dreams, why won’t you take the day off, I’ll tell your chef.”
“please, I’ve had this dream in three years now.”
“there is nothing I can do, you are a twenty years old girl, it’s normal to have nightmare in your age, maybe not this long but many girls have come in and said that they have nightmares every week.”
“Thank you, I won’t come back here again until the next health check”

“My name is Grey Hustington and have a dream that make me afraid to go to sleep, I take sleeping pills so that I can sleep and I’ve been to three doctors and no one can solve the problem.”
“well I can’t promise anything but I’ll try.”
“Thank you.”

Grey stormed out through the hospitals door and she was angry, it was the fourth doctor that couldn’t find what the problem was. Grey was outside the shoe store where the cute boy worked and she went inside to try some shoes and sometimes buy some just so it wouldn’t look weird if she just try and never bought any shoe. 

Riddaren

2014-10-23 18:57

Det var en gång en liten riddare, han var en modig typ som dräpte drakar hela dagarna. Som tack för riddarens mod så fick att gifta sig med den lilla prinsessan. Prinsessan var en vacker kvinna med långt blont hår och klarblåa ögon, hon var den vackraste som den lilla riddaren någonsin sett.
Riddaren och prinsessan gifte sig, men riddaren hade fortfarande svårt för att se på henne. Han hade vunnit hennes hjärta och hennes fars välsignelse men ändå var han osäker på sig själv, för den lilla riddaren hade en hemlighet. Riddarens hemlighet var så djup och mörk att han knappt vågade tänka på det, för allt han sagt var en lögn. Riddaren hade inte dräpt några drakar han bara sa det för att vinna den lilla prinsessan, inte för att hon var något pris som man vann, men för riddaren så var den lilla prinsessan det bästa pris som man kunde tänka sig att vinna ändå.
På den här tiden så var det inte förbjudet att berätta historier så egentligen hade inte den lilla riddaren gjort något fel, det var ju inte hans fel att alla trodde på hans berättelser, men ändå så kändes det fel.
Den lilla prinsessan märkte att den lilla riddaren mådde dåligt så hon köpte honom en spegel som han kunde kolla in i för att må bättre. Spegeln som prinsessan köpte var ingen vanlig spegel, den var förtrollad så att man såg sig skälv precis som man var, med det visste varken prinsessan eller riddaren.
När riddaren gick upp en morgon för att ställa sig framför spegeln och spanade in sina muskler så såg han inte sig själv. Han såg en tunn och rädd pojke som liknade ett benrangel, när han insåg att det var honom som spegeln visade så visste riddaren precis vad han skulle göra. Bara för att en spegel sa vad han var så betydde det inte att han var det! Den lilla riddaren tog på sig rustningen och gick till grottan där Draken bodde. Den lilla riddaren smög sig in dräpte Draken efter ett långt och segt slagsmål.
När den lilla riddaren kom hem igen så var han mycket munter och det syntes, han gick fram till prinsessan med mer självförtroende och berättade sin historia om hur han vann över Draken. Den lilla riddaren gick fram till spegeln igen utan att tänka sig för och blev jätte rädd när han kom på vad han hade framför sig, men den lilla riddaren blev för nyfiken och sakta öppnade han ögonen. Personen i spegeln tittade tillbaka på den lilla riddaren och till riddarens lättnad så var det han själv som han stirrade på i spegeln, en stolt och mäktig man som precis övervunnit sin demon och rädsla. Riddaren
stod länge framför spegeln och kände sig så stolt för att vann, inte över Draken, men han hade vunnit över sig själv.

Kejsaren

2014-10-24 17:12

Kejsaren av muddingpad var en bortskämd unge, han fick allt han pekade på och om något hände så var det såklart inte hans fel. Kejsarens föräldrar hade dött i en olycka när kejsaren bara var åtta år. För att kejsaren inte skulle hamna i en för djup sorg så strösslade hans tjänare leksaker över honom vilket blev grunden för hans bortskämda beteende. Tjänarnas metod fungerade för att hålla kejsarens humör uppe, men när kejsaren blev tonåring så blev det för mycket. Det gick så långt att kejsaren hade sin tjänare att peka på vad han ville ha och om det blev fel så blev tjänaren som pekat utvisad från muddingpad.
Kejsaren slutade bry sig om sitt land och om sig själv, för gissa vad? Han var uttråkad. Tjänarna såg hur det gick nedåt för landet muddingpad, så dom tog saken i egna händer och anordnade en tävling. Den narr som lyckades roa kejsaren skulle få ett fast jobb med bra lön och ett bevis på att den hade räddat landet.
Tre narrar kom till kejsarens palats för att tävla om priset.
Den första narren drog ett Bellman skämt. "Det var en gång en ryss, en tysk och Bellman, de skulle slå vad om vems pappa som var minst.

- Min pappa sover i en byrålåda, sa ryssen.

- Min pappa behöver en stege för att plocka jordgubbar, sa tysken.

Då snyftade Bellman och sa:

- Jag har ingen pappa, han ramlade ner från mattkanten och dog."

Kejsaren som hade förlorat båda sina föräldrar tyckte inte att narrens skämt var roligt, så narren hamnade i fängelsehålan.
Den andra narren anordnade en teater i kejsaren ära, men teaterns var inte en vanlig teater. Teaterns var av en humoristisk sort där självaste kejsaren var skämtet. Såklart så blev inte kejsaren road av teatern, han blev istället mer uttråkad. Så hamnade den andra narren i fängelsehålan.
Den tredje narren satte igång en omgång schack med kejsaren, men när kejsaren förlorade så stort och så snabbt så hamnade även den tredje narren i fängelsehålan.
Nu blev tjänarna oroliga på riktigt och drog till med en nödlösning. Vem som helst i landet kunde nu få testa lyckan och försöka roa deras kejsare.
Veckorna gick och fängelsehålan blev så full att dom byggde om stallet till ett fängelse. En dag så kom en gammal husmor till kejsaren och sa att om han följde med henne under en dag så kunde hon lova att han skulle bli road. Kejsaren gick med på det och hans tjänare blev överlyckliga över att få slippa honom, även om det bara var en dag.
Gammelmor tog med sig kejsaren hem och sa "landet behöver plogas, det är något av det roligaste jag har gjort, alla vill ploga landet och det anses vara en riktig ära när man får göra det."
Kejsaren som aldrig hade hört talas om att ploga land gjorde det med glädje. När han var klar med plogandet så hoppade han nästan av nyfikenhet när gammelmor skulle säga vad nästa uppdrag var.
"Hästarna behöver mat och rena rum, hästarna är sådana fina djur att bara vara i ens närhet är en ära" sa gammelmor.
Kejsaren fixade hästarna på nolltid och när han var klar så log han det största leendet som han var kapabel till.
"Nu ska du så dom heliga fröna i det plogade landet så att det blir mat, att ha hand om maten är en viktig uppgift och bara dom viktigaste får röra något så heligt som mat och frön." Sa gammelmor.
Kejsaren kände sig riktigt viktig så han tog fröna och sådde i landet. När han var klar så höll solen på att gå ner och han var tvungen att gå hem. Väl hemma så började kejsaren styra igen, han ville ha tillbaka sitt stall och han skulle ha en åker på baksidan där han skulle odla mat. Kejsaren mådde bättre och landet mådde bättre.
Gammelmor fick sin belöning, en påse guld och arbete gjort som skulle ha tagit henne tre dagar att göra själv.

Datorn

2014-10-25 18:24

Jag vaknade till klockan tre och där satt han framför mig. Vi kollade på roliga klipp på youtube tillsammans sen lämnade han mig ensam kvar i hörnet medan han gick och åt. När han kom tillbaka så spelade vi spel tillsammans. Åren gick och vi gjorde mindre och mindre saker tillsammans. Innan jag visste ordet av det så hade han skaffat sig en ny, en yngre som han kunde ta med sig till sängen. Jag kände mig mer ensam än någonsin, nu var han knappt med mig alls och dom få stunderna vi hade tillsammans var guld för mig. Tio år gick och han hade bytt ut de nya flera gånger om som om dom vore strumpor, men jag var alltid kvar som dom gamla favorit jeansen. Tyvärr så började min ålder att visa sig, jag blev tröttare och hängde inte med i svängarna, men det värsta var att han knappt såg mig alls. Ändats när dom nya och unga inte orkade så kom han till mig som om jag vore ett sista alternativ och när jag tänker efter så var jag förmodligen det också. Sen kom den dagen jag aldrig trodde skulle komma. Han bytte ut mig mot en ny och yngre, jag blev bortglömd men lämnade aldrig hans liv. Han hade inte brytt sig om att ta bort mig helt från hans liv, han tvingade mig kolla på när han levde ett gott liv utan mig. Det var den värsta tortyren du kan tänka dig.
En dag så gav jag upp. Nu ska jag aldrig mer vakna när han ropar på mig, om han ropar på mig. Jag orkar inte se hur bra hans liv är när jag hela mitt rasade den dag han bytte ut mig.
Nä, inte är det lätt att vara en gammal stationär dator när alla laptops och smartphones tar över.

Myran

2014-10-26 16:15

Myran slet hela dagarna med att dra sitt strå till stacken tills en dag då myran upptäckte att han hade en näsa för sötsaker. Myran blev befordrad från stråsläparen till mathämtaren.
En tidig måndagsmorgon hittade myran en stor sockerbit som skulle passa perfekt för kvällens fest. Myran slet och drog i sockerbiten, men myran kunde få med sig den, myran var för svag. Myran hade nu två val, antingen så skulle myran bygga ett skydd för sockerbiten och äta upp den själv, eller skulle myran hämta några kompisar som kunde hjälpa myran att få hem sockerbiten. Myran bestämde sig för att hämta hjälp och ta ned sig sockerbiten hem till stacken.
När alla myror var samlade i stacken den kvällen så festade dom och åt på sockerbiten, men vår lilla myra fick inget. Vår lilla myra blev satt på att städa upp i stacken, så skulle den få en bit socker sen. Den lilla myran städade så snabbt den förmådde men något socker för den blev det inte. Nästa dag när myran var ute och letade mat så hittade den något stort och rosa som luktade sött, men den här gången skulle vår lilla myra inte säga till sina polare. När alla hade gått tillbaka till stacken så drog sig vår lilla myra till det stora rosa söta godheten, inte skulle den lilla myran dela med sig nu, inte efter det som hände med sockerbiten.
Vår lilla myra kollade på den rosa klutten med stolthet och glädje, nu skulle myran äntligen få något gott som den förtjänade. Vår lilla myra klättrade upp på den rosa klutten och kände hur fötterna sjönk ner i den. Efter mycket kämpande så var vår lilla myra snart halvvägs nersjunken i den rosa klutten, det måste vara ett sånt där tuggummi som myrans kompisar hade pratat om tidigare. Vår lilla myra visste inte vad ett tuggummi var eller vad det gjorde, myran lyssnade aldrig på när dom andra pratade och det skulle snart straffa sig.
Myran som inte såg någon utväg tänkte att den åtminstone skulle få äta något gott innan den sjönk ner totalt i tuggummit, så myran tog en tugga av tuggummit. Det var gott och sött men när myran skulle öppna käften igen så gick det inte. Myran försökte svälja med det gick inte heller riktig, det rosa kladdiga tuggummit hade snart täppt till hela myrans mun och snart gick det inte att andas längre. Nästa dag när stacken gick ut för att hitta virke och mat så hittade dom vår lilla myra, fast i ett rosa tuggummi, död.

Slutet

2014-10-31 18:01

Det var en ljus eftermiddag, i varje köksfönster på gatan så satt det glada familjer som åt mellanmål tillsammans. Varför alla var hemma så tidigt var ett mysterium, men förmodligen så hade det att göra med ett nyhetsreportage som sändes för tre timmar sen.
Kollade man mer noggrant in fönstrerna så såg man att familjerna där inne inte alls var glada, men dom gjorde sitt bästa för att dölja sorgen.

Allt skulle sluta om bara 3... 2... 1...

Det är mörkt, så mörkt att ögonen inte ens kan urskilja enstaka konturer som man brukar kunna i ett mörkt rum. Ett ljus gick att urskilja långt där borta och följde man ljuset så kom man snabbt ut på en strand. Stranden var tom, inte ens havet var där, bara sand och skräp som badgästerna tidigare hade slängt. Inga badgäster syntes till, vem skulle besöka stranden när det varken fanns sol eller hav, bara ett ljus och högar med skräp. Det var ingen vind på stranden, inga moln, inte en endaste rörelse. Fast det var ljust så kändes det mörkt, det fanns ingen ljuskälla på hela stället så inte heller någon skugga.
En gestalt började ta form på den tomma stranden. Gestalten varken lät eller rörde sig, men den var ledsen. Något med gestalten gav en obehaglig känsla och man ville inte komma nära den.
Inne i stan så var det fullt med trasiga hus och halvdöda träd. Likt insekter så började människor strömma ut från dom trasiga husen för att söka mat. Som alla kryp så letade människorna näring överallt, även i dom gamla sunkiga kloakerna.
Människorna spred sig snabbt men blev bara vildare och vildare, människorna var så själviska när det gällde näring och revir så att dom slogs om det med tänder och klor. Människornas girighet höll på att bli deras undergång, igen.
Tid finns inte längre och när tid inte existerar så finns det inte heller någon ålder, ingen dör för att tiden tar slut för det finns ingen tid som kan ta slut.
Det ända mörker som finns så man kan sova är vid stranden där den obehagliga gestalten är. Rykten sprids snabbt när jordens population består av mest av människor och det finns rykten, rykten om gestalten. Det sägs att gestalten är mänskligheten med all medkänsla och skuldkänslor i sig. Det är därför alla människor nu beter sig som djur.
På grund av alla känslor från människorna så lär gestalten vara galen och attackera förbipasserande människor. Kommer man för nära gestalten så börjar man känna alla känslor och när man är inom räckhåll så hoppar gestalten upp och absorberar en.
Om tid nu hade funnits så hade det gått cirka 300 år nu och städer började byggas upp ordentligt nu. Världen var snart tillbaka där den sluta, men gestalten satt kvar på stranden, så ensam och ledsen. Men vad var en gestalt nu när människorna ännu en gång var härskare på planeten?

Mysterie

2014-11-19 21:44

Kristoffer och Anna satt i soffan och kollade på en action film med Bruce Willis i huvudrollen, när det plötsligt knackade på dörren. Kristoffer gick upp för att öppna dörren, men när han öppnade så var det ingen där. Det var förmodligen bara några snorungar som busringde för att störa hans och Annas kväll. Kristoffer gick gäspande in i köket för att ta något att äta till resten av filmen, det fick bli en salladsmacka med ägg från i morse och majonäs på. Kristoffer beundrade sitt mästerverk innan han satte tänderna i mackan på väg in till vardagsrummet och Anna igen. Kristoffer tappade mackar och skrek till, det var så mycket blod och mitt i allt blod låg Anna. Annas hals, handleder och fotleder var uppskurna och det var så mycket blod. Kristoffer sprang till telefonen för att ringa till polisen, mackan låg kvarglömd på golvet. När polisen kom så blev Kristoffer intervjuad, han berättade om filmen och att han lämnade Anna ensam bara för att svara på en busring vid dörren. Poliserna tog bilder och antecknade så pennorna glödde, snart kunde Annas kropp flyttas ut från vardagsrummet.
Kristoffer fick bo med sin kompis Oskar under tiden som utredningen på Annas mord pågick, han kunde ju inte bo i samma hus som hans flickvän nyss blivit mördad i. En vecka efter mordet på Anna så gick Kristoffer till polisen för att se hur det gick med utredningen.
"Vad menar ni med att ni har lagt fallet på is??" Skrek Kristoffer till polisen som var ansvarig för fallet.
"Vi har inga ledtrådar och det finns fler fall som vi måste ta hand om, knivrånet på hälsobutiken löser inte sig själv." Förklarade polisen.
"Hur kan ni prioritera ett rån före ett mord?" Kristoffer blev riktigt upprörd "har ni ens tagit reda vem som busringde på min dörr?"
"Vi har knackat dörr men ingen svarade så vi har inga bevis på att det ens har skett ett brott förutom en kropp, har du tänkt tanken att hon kanske har begått självmord?" Polisen började bli irriterad på Kristoffer, vem gav honom rätten att berätta hur polisen ska sköta ditt jobb? Arg som ett bi gick Kristoffer hem till Oskar för att berätta vad polisen hade sagt och för att han faktiskt bodde där nu.
"Polisen kan ju inte bara släppa det, Anna var inte självmordsbenägen. Hon var konstig, men det var allt." Oskar som hade känt Anna sen dom var små, var chockad över polisens agerande, dom hade ju även intervjuat honom om Annas barndom.
"Men vad ska man göra? Om polisen inte kan göra något så kanske det inte går att hitta den skyldige." Under dom närmaste dagarna så gick Kristoffer oftare till gymmet för att släppa ut aggressioner, men det hjälpte inte. Kristoffer var en vulkan full med olika känslor som var redo att få ett utbrott när som helst.Vulkanen fick sitt utbrott när Kristoffer fick sparken för att han var så psykiskt frånvarande att han inte kunde göra sitt jobb.
"Jag gör visst mitt jobb! Den kommer bara lite sent för att det är omöjligt att få så mycket gjort på så lite tid!" skrek Kristoffer till sin dåvarande chef.
"Visst gör du det du ska, bara en vecka för sent. Dessutom är det mer så att det är dina kolegor gör ditt jobb medans du tar creds för det." Chefen var trött på att Kristoffer inte gjorde sitt jobb, han sköt upp det tills det blev för bråttom och då bad han sina kolegor att påbörja och göra grunden så att han sedan kunde finputsa och lämna in i sitt namn. Nä nu var det slut, Kristoffer åker ut så anställer företaget en ny dom kan ta Kristoffers plats.
Kristoffer var så sur, han hade fått sparken för att han sörjde Anna och kunde därför inte jobba
ordentligt. Dessutom så gjorde inte polisen ett piss för att få fast Annas mördare, det var nästan så att
han själv nu skulle snoka lite, han hade inget jobb så han kunde lägga all sin tid på det.
Det första Kristoffer gjorde när han kom hem var att leta reda på ett anteckningsblock och sen gick han ut för att intervjua alla sina grannar. Kristoffer började med att intervjua tant Ester i det röda huset till höger om Kristoffers och Annas hus.
" nä, jag matade katten vid sju och sen gick jag och la mig, men jag hörde ingenting då. Eller vänta! Runt niotiden när jag gick upp för att släppa ut katten så såg jag någon under gatlampan. Men det var mörkt och jag har dålig syn så jag kan inte ge mer detaljer tyvärr." Berättade Ester.
Nästa som skulle intervjuas var familjen Östman.
"Nej våra barn kunde minsann inte ha busringt hos dig när Anna dog. Martin och Pelle låg i sängen och sussade från klockan åtta på kvällen till klockan sju på morgonen. Däremot såg jag och Bert en person i kanske 25 årsåldern. Det var svårt att se om det var en man eller kvinna, man såg bara ansiktet och det var väldigt neutralt." Patricia Östman var väldigt bestämd. Patricia var en väldigt ordentlig person som hade stenkoll på sina rutiner.
"Nä nu är det bäst om du går, jag ska bjuda på te och kakor till oss på bokklubben så jag måste börja baka nu, hejdå." Patricia smällde igen dörren bakom Kristoffer och kolla på när han gick genom
köksfönstret.
Kristoffer var väldigt trött nu och gick hem till Oskar för att berätta om den neutrala 25 åringen. Det var väldigt konstigt för Kristoffer kände nästan alla i den lilla byn han bodde i, men inte kände han igen någon som skulle kunna se ut som både man och kvinna. Oskar hade precis kommit hem från jobbet, han var väldigt trött för han var nu tvungen att jobba hårdare och mer för att kunna försörja sig själv och Kristoffer. Kristoffer berättade vad han hade fått reda på.
"Du borde gå till polisen med den informationen så att dom kan se att det inte var ett självmord, och att dom har en misstänkt som dom måste börja leta efter." Oskar gick till köket för att laga kvällsmat.
Kristoffer renskrev sina anteckningar, åt av Oskars mat och sedan gick ha och la sig.
Kristoffer vaknade med ett ryck, nu skulle han till polisen så dom kunde hitta Annas mördare. Han slängde i sig frukosten och drog iväg mot polisstationen.
"Jaha, vad vill du idag Kristoffer?" Undrade polisen bakom disken. "Ska du skälla ut mig igen för att jag inte gör mitt jobb korrekt?"
Nu kände Kristoffer igen polisen, det var han som hade hand om Annas fall.
"Jag har hittat bevis på att det är mord, eller iallafall vittnen som såg en person utanför vårt hus samma natt som Anna dog. Det kan ha varit han som mördade henne och busringde för att få bort mig från henne." Kristoffer blev nästan ivrig när han förklarade.
"Kristoffer, jag är ledsen men vad din granna har sett är inte bevis nog. Du har en gammal tant, en paranoid och kontrollfreak mamma, en ensam tjej som bor i källaren och bara äter hämtpizza och sen en galen katttant som grannar. Ingen av dom är trovärdiga vittnen." Förklarade polisen.
"Hörru Mattias, dissa krille där och kom! Vi har en ny ledtråd om knivrånet på hälsobutiken!" Ropade en annan polis från ett kontor.
"Jag måste tyvärr gå Kristoffer men tänk inte så mycket på Anna, det gör ont nu men det går över." Sen sprang polisen ut.
Kristoffer blev helt paff över det som just hände, hur kunde inte hans bevis vara nog? Han bestämde sig för att gå och undersöka brottsplatsen en gång till för att se om det fanns någon ledtråd som polisen hade missat.
När han väl kom till brottsplatsen så tog Kristoffer tre djupa andetag och gick in. Det var fortfarande blod på golvet där Anna hade legat. Kristoffer gick ut igen för att leta fotavtryck och när han sedan kom in till vardagsrummet igen så stod det någon där. Figuren var som en grå skugga, varken man eller kvinna. När figuren vände sig om så såg Kristoffer att det var honom själv som stod där. Hur kunde han vara på två ställen samtidigt? Figuren kom närmare Kristoffer med en sån fart att han tappade balansen och trillade baklänges.
Kristoffer vaknade till, han hade tydligen svimmat. Om han bara kunde komma på varför. Hand huvud gjorde jätte ont och när han vred på huvudet så såg han sin salladsmacka med ägg och majonäs liggandes på marken. Vad hade hänt? När han reste sig upp så såg han till sin förskräckelse Anna ligga livlös och blodig på golvet. Nu kom minnena tillbaka till Kristoffer, allt hade varit en dröm.

Flipper

2014-12-04 22:39

Fisken Flipper var ingen vanlig fisk, han gick i skolan som alla andra och levde som alla andra. Flipper var en helt normal fisk i betraktarens ögon, men Flipper var speciell, han kände sig speciell. Flipper var nämligen kär i en stor och grå haj, hon var den finaste hajen i hela havet enligt Flipper.
Flipper hade ett litet problem bara, hon var en haj och han var en fisk, hur skulle hajen reagera närfisken närmade sig?Flipper slutade att koncentrera sig på skolan, han tänkte bara på den stora, farliga, underbara hajen och hur han skulle nå fram till den. Flipper började planera, han skulle närma sig försiktigt lite snett underifrån så att hon såg att han kom men inte att han var på väg till henne. Flipper tänkte så det knakade och kom fram till att hur han än kom fram till henne så skulle hon tro att han menade att hon var fet, typiskt tjejer att vara så känsliga. Flipper kom fram till en säker plan, han skulle vänta vid caféet och när hajen kom dit så skulle han komma fram och hälsa. Flipper var väldigt nöjd med sin plan men tyvärr så visste han inte vad som skulle hända, det hade varit mycket lättare om han visste tänkte Flipper, för då kunde han förbereda sig känslomässigt på resultatet.Nästa dag så satte Flipper planen i verket, han väntade på caféet tills hajen skulle komma och där kom hon. Flipper närmade sig försiktigt och klämde fram ett ynkligt "hej". RAWMS!!!! Flipper var nu i chocktillstånd, han hade hamnat i hajens mun i ett nafs. Det här gick inte som Flipper hade tänkt sig, så typiskt att allt han gör går åt pipsvängen. Flipper hamnade snart ner i hajens mage där han hittade fler fiskar som hade fallit för samma fälla som honom själv. Det var skönt att veta att han iallafall inte var den ända dumma fisken i havet, han var inte ensam.

Trollet Hans

2015-09-12 16:00

I sagolandet bortom den svarta sjön så fanns det en gång i tiden en stad fylld med älvor. Hans var en
speciell älva, han gick hellre än att använda sig av sina vingar och han utnyttjade inte heller sin storlek som dom andra älvorna gjorde. Det var inte så att han var udda frivilligt, han kunde inte använda sig av sina vingar och när han väl tänkte efter så hade han aldrig sett dom ens. Men hans mamma hade sagt att han hade dom finaste vingarna i hela staden. När Hans var ute med sina kompisar så fick han alltid stå vakt utanför husen när hans kompisar flög in genom nyckelhålet för att stjäla socker. Hans hade inget emot att stå vakt, han kunde inte för sitt liva tänka sig göra något ont mot någon annan.
En sen eftermiddag så kom en drake in i staden för att bränna alla älvor som hämnd för att hans socker hade blivit stulet natten innan han skulle baka. Alla älvor utrymde staden men den ända nödutgången var ett nyckelhål. Hur mycket Hans än försökte så kunde han inte ta sig in i nyckelhålet, han kunde nästan få in sin näsa men det var allt. Hans kollade på när hans familj, vänner och grannar försvann iväg och lämnade honom kvar i den tomma staden. Ensam kvar gick Hans till en liten damm i närheten där han kollade ner på sin spegelbild, han såg ett stort monster med en stor och ful näsa och han förbannade sig och sitt utseende. Hans kröp ner under en sten ensam och ledsen, helt ovetande om att han hade blivit rejält grundlurad i alla dessa år och egentligen var ett stort, praktfullt troll och inte en liten älva som hans mamma hade sagt.