Blandade Grytbitar
torsdag 19 september 2019
Orange
Spelet
Mörkret
Jag vänder mig om och går hem. Där hemma är det varmt och skönt så jag somnar så fort huvudet landar på kudden. Dagen därpå går som vanligt och när jag kommer hem efter dagens stress sätter jag på nyheterna, som vanligt har det begåtts lite rån och jag får reda på hur det ser ut i världen. Denna nyhetssändning var lite annorlunda, någon hade hittats död mitt på gatan där det ofta går folk men det fanns inget vittne.
Jag går förbi figuren utan att ens titta på den direkt, men jag såg till att hela tiden hålla koll på den i ögonvrån så jag kunde reagera i tid om något skulle hända.
Jag går fram till figuren för att hälsa, men inget händer. Jag känner en skarp smärta i sidan och när jag tittar ner så sitter en kniv fast i sidan. Det känns varmt vid såret, men resten av kroppen känns kall. Figuren tittar ner på mig innan den drar ut kniven och lämnar mig för att dö.
fredag 13 september 2019
Telefonkö
5/7-2019
Pulsen är på max, anteckningarna ligger framme på ett strukturerat sätt, andningen ligger i fas med tutandet och det är bara att vänta. Så mycket förberedelser och så många meningar är färdiga att användas så fort rätt fråga ställs.
"Vad vill du ha hjälp med?"
Allt står still förutom pulsen som går snabbare. Det är tomt i huvudet som om en orkan blåst igenom.
"Ehhhhhh, abonnemang.... hjälp?" Kommer fram mellan andetagen.
"Ursäkta, jag förstod inte vad du vill ha hjälp med. Kan du upprepa?"
Paniken att behöva prata igen och hitta på ett nytt sätt att be om hjälp om är plågsamt.
"Oj förlåt, abonnemang?" Nästan flämtas ur munnen.
Efter att roboten fattar jag inte kan be om hjälp så börjar den ställa "ja" eller "nej" frågor och lyckas koppla fram mig till rätt avdelning.
"Tack så mycket" säger jag till roboten.
40 minuter senare så har lugnet kommit tack vare en trevlig konversation med en hjälpsam person.
Ny avdelning för avbeställning av telefonen. Nya erbjudanden ges och paniken kommer tillbaka, det finns inga förberedelser för det här! Allt rörs runt i huvudet som om orkanen röjer omkring. Det enda säkra ord som jag känner till håller jag fast vid som om det vore ett ankare som hindrar mig från att flyga iväg från verkligheten. "Nej".
När samtalet äntligen är slut kommer lyckan och lugnet tillbaka sakta men säkert och jag inser att jag har sagt både tack och förlåt till en robot.
lördag 2 februari 2019
Krazoff
2/2-2019
Livet är inte alltid lätt, ingen vill krama Krazoff, ingen vill bjuda hem Krazoff och när clownen var förbi så fick Krazoff inte ens ett ballongdjur! Nu är Krazoff lite udda, han dricker nästan ingenting och han ser alltid uppblåst ut! Krazoff försökte ha vänner förr i tiden men alla blev hämtade förutom Krazoff. Nu är Krazoff ensam och ingen vill ha honom, han skulle ge vad som helst för att få känna vad en kram var för något.
Nej, kaktusen Krazoff var inget som botanisterna vill ta hem.
Bollens blomma
2/2-2019
En boll flyger runt i himlen och suger upp allt i dess väg, likt en lila storm fast utan blåst, man vaknar upp en dag och halva huset är borta. Ingen förvarning och inte hjälp finns. Sakta med säkert suger bollen upp allt man har, snart är världen helt ren.
En blomknopp är på väg upp från marken och när den bryter sig upp genom den torra jorden så görs allt för att blomman ska få finnas kvar, men bollen har redan fått vittring av blomman.
När bollen till sist kommer fram för att sluka blomman så försvinner bollen i ett lila åskoväder och syns inte mer.
Nu när bollen är borta så finns det ingen anledning till att skydda blomman och efter bara en vecka så var blomman nedtrampad, ingen brydde sig längre.
torsdag 5 oktober 2017
Fantasi
5/10-2017
Mitt ute på det blåa gräset, under den rosa himlen växer det ett grönt träd med gula frukter. Som gula frukterna är söta och luktar gudomligt! Här kan jag bo i ett år eller två, men verkligheten kallar.
När filtret försvinner är gräset grönt med bruna lerfläckar. Himmeln är mörk och grå. Trädet är brunt med vissna grenar och frukterna är ruttna med mask i.