lördag 26 mars 2016

Monster

26/3-2016

Ulla är inte ett vanligt monster, hon är rosa till skillnad från resten av alla monster som är mörkbruna. Hade hon varit en annan varelse så skulle hon ha blivit mobbad för att hon var så annorlunda, men monster är väldigt vänliga varelser och dom är nyfikna på allt udda. Det finns en anledning till varför monster inte är rosa utan bruna, dom bor i skogen och behöver gömma sig för att inte bli jagade av varelser som är rädda för udda saker och sånt man inte förstår sig på.
En dag när Ulla var ute och plockade blåbär till sin blåbärspaj så hörde hon något som hon aldrig hört förr. Ulla lyssnade noga och hörde svaga små röster, hon blev mycket nyfiken och närmade sig rösterna. Ulla gömde sig i en buske och väntade på att rösterna skulle komma förbi och det gjorde dom. Till Ullas skräck såg hon att det var jägare som letade efter allt udda som dom kunde förgöra. Ulla hade lärt sig att om man inte rör på sig så är det svårare för jägarna att hitta en, men det gäller bara dom bruna monsterna, Ulla är rosa och jägarna hittade henne på nolltid. Ulla skrek som hon aldrig gjort förr, hennes fötter och armar var hopbundna för att göra hennes flyktmöjligheter så små som möjligt.
Det blev mörkt och jägarna bestämde sig för att sova en natt i skogen innan dom kunde ta Ulla till monsterförgöraren, det dom inte hade räknat med var att Ulla grät och hon grät högljutt. För att kunna sova så satte jägarna in öronproppar på sig och band för Ullas mun. Mitt i natten hörde Ulla prasslet och hon kände igen prasslet, det var dom andra monsterna! Dom hade hört Ulla skrika och följt efter jägarna till campingplatsen för att sedan vänta på ett bra tillfälle då dom kunde rädda henne så riskfritt som möjligt. Den ena jägaren vaknade till och såg räddningsförsöket, han väckte sin partner och slängde sig mot sitt vapen.

Jag flyger

16/3-2016


Där sitter han igen. Varje dag sitter han hopkurad i hörnet och ingen går fram, ingen säger något, han är osynlig. Han gör ingen insatts för att förändra sin situation i hörnet så varför skulle någon annan vilja göra det? Han har ju satt sig i hörnet själv, det finns ingen som tvingar honom att stanna där och det finns inga kedjor som håller honom fast. Varför ser han så ledsen ut?
Han smälter ihop med omgivningen och blir totalt bortglömd, ingen tittat längre åt hans håll, ingen registrerar hans närvaro.
Plötsligt reser han sig upp och går, eller han svävar mer som ett spöke. Han är fortfarande osynlig, ingen lägger märke till att dom går in i honom eller han står och stirrar.
Han är tillbaka i sitt hörn. Han rör inte på sig och han ser inte ledsen ut heller. Hans ögon är tomma som om ingen vore där, som om han vore död på insidan men det är ingen som märker det heller.
Någon går fram till honom, pratar med honom och hjälper honom upp. Hela hans ansikte lyser upp och han fäller ut vingarna och flyger upp i himlen. När han väl kommer ner igen så ler han och pratar, han är en i gänget men hans ögon är fortfarande tomma och han är fortfarande död på insidan.

söndag 6 mars 2016

Fångad

28/02-2016

Att vakna till larmet på morgonen är inte alltid en pina, ibland är det skönt att veta att man kommer upp. Larmet fortsätter att ringa, men armen vill inte lyda, det går inte att stänga av larmet. Det fungerar inte heller att resa sig upp för att slå av larmet med ansiktet.

Jag bara ligger här och min kropp vill inte lyda mig, ingenting fungerar. Jag vill skrika men det kommer inget ljud bara en hög utandning. När jag ligger här ser jag allt, jag hör allt och jag vill interagera men jag är fast i min grop med mina tankar och den irriterande myggan som surrar förvånansvärt högt. Äntligen kommer jag upp från sängfällan och då börjar den riktiga plågan. Ute i världen så förväntas det att jag ska göra min existens så förlustfri som möjligt, jag får leva men inte som jag kan och vill, det är bara vissa utvalda som får leva som dom vill. Det är klart att det inte går till hundra procent att leva förlustfritt alla lämnar spår efter sig, vissa mer än andra och vissa mindre. Ute i världen får man inte vara fel, ett måndagsexemplar, man ska vara som alla andra men unik på sitt sätt utan att man märks för mycket. Har du problem så är det bara att svälja annars sticker du ut som en övervuxen buske och världen kommer klippa ner dig till den nakna pinnen du är, dom skyddande blad som ska komma den här sommaren kan du bara glömma.
Nej, jag kan inte låta mig blir nerklippt. Mitt liv blir en teater där jag har huvudrollen som normal. Jag bygger upp rekvisitan med lögner som har sina rötter i mina ljusaste minnen, jag spelar min show och när dagen är slut går jag backstage, tar av mig masken, tvättar bort sminket och byter kläder. Ingen kommer någonsin få veta vem jag är.

lördag 3 oktober 2015

The nightmare 2


27/9-2015, 21.00

"There's that weird girl again, I wonder what she wants this time." Tony thought to himself as he polished a couple of shoes. He had seen her a couple of times in the shoe store, always trying on some shoes for oven an hour. She was a nice costumer because he could always make her buy the more expensive shoes instead of the cheaper ones that she was looking at, but she was still weird.
"What do you think she does with all the shoes?" Carl asked Tony.
"I don't know. Maybe she wears them? You know, like normal people." Tony answered.
"But she has bought like twenty pairs this month. Do you think she has like one pair per day?" Carl looked so confused that Tony just wanted to smack him in the face.
"How am I supposed know what costumers does with what they buy? It's none of my business, all I care about is selling the stuff so that I can get a raise soon." Tony putted away the shoes and walked towards the girl.

"Oh my god, he is walking towards me. Okay play it cool so that you doesn't look too weird." Grey thought. As she saw his face she got a flashback at her dream and she started to panic. She threw off her shoes of and ran out, not realizing that she forgot her own shoes in the store. As she ran her feet started to bleed and the pain made her stop to rest at a bench in the park, an old lady approached her which was weird because Grey didn't know any old lady that was living in the park. The old lady didn't look that threatening but there was something off about her. Grey thought of just walking away like she had an importing meeting to attend to, but her bleeding feet stopped her from moving. The old lady reached in to her own coat pocket and pulled out a necklace, no it wasn't a necklace, it was the medallion from her dream. This was too much for Grey to handle, she tried to run but she only fell down to the ground again and again and again. The old lady came close, she looked really scary up close with her wrinkles in all the wrong places, she looked more like a dog than a human.
"What do you want?" Grey asked.

"I need to give you this." said the old lady and gave the medallion to Grey. "I have had this dream for a couple of decades, it drove me to madness so I escaped to the park, but now I am finally free from it." the old lady walked in to a bush and disappeared.

söndag 20 september 2015

Qilin 2


14 ‎juli ‎2014, ‏‎16:20:17

2.
Seth vaknade av att en tjej som hade somnat på honom hade slagit till honom i sömnen. Han lyckades ta sig upp ur soffan utan att väcka henne och gick in till ladans lilla minikök för att brygga lite kaffe. Varför hade Nyma kysst honom igår? Hon hade dumpat honom, det var han som hade blivit sårad. Hade hon kanske insett att hon hade gjort ett misstag? Nah det lät inte som henne. Nyma vet alltid vad hon vill och gör inget av misstag, hon måste ha haft en anledning när hon kysste honom. Så fort kaffelukten började sprida sig i ladan så började allt fler och fler människor vakna upp som zombies för att få en kopp kaffe innan första kannan var slut. Seth såg inte Nyma någonstans, hon hade nog fått med sig en kille hem till sig och lämnat allt så Seth var tvungen att städa upp och köra ut alla.
Sinistra stod i köket och gjorde frukost på sängen åt Noel när Nyma kom ner. Hon luktade alkohol.
Noel hade precis vaknat när Sinistra kom inspringandes i rummet.
"Visste du vad det var för fest igår som din syrra hade? Min bror är nu ensam i ladan med massor med främmande människor som din syrra bjöd in och nu ska han slänga ut dom och städa upp!" Sinistra såg väldigt sur ut så Noel gjorde vad vilken pojkvän som helst skulle ha gjort när flickvännen var rosenrasande, han drog en lugnande vitlögn.
"Nja, asså jag hade hört rykten om vad det var för fest men jag trodde det bara var rykten. Sen lovade jag Nyma och Seth att hjälpa till med städningen. Så fort vi är klara här så går jag och Nyma till ladan och hjälper Seth om han inte redan dragit hem."
Sinistra verkade lugnare, men hon såg fortfarande lite sur ut.
"Om du vill så kan vi gå ner dit nu och ta frukosten efteråt." Noel försökte se så snäll ut som möjligt, hur man nu gör det.
Hur sur Sinistra var så kunde hon inte vara sur på Noel, han hade ett sätt som fick henne att lugna ner sig på nolltid. Sen såg Noel väldigt rolig ut i sitt nyvakna, rufsiga, mörkbruna hår och med sina trötta blåa ögon. Sinistra gick med på att äta frukost först och sen gå ner till ladan.
Äntligen hade alla dragit från ladan så Seth kunde städa ifred. Han hann knappt börja innan Sinistra, Noel och Nyma var där för att hjälpa till. Nyma såg sliten och trött ut, Seth kunde slå vad om att hans syster hade fått Noel att tvinga med sig Nyma hit mot hennes vilja. Nyma brukade aldrig ta hand om städandet efter fester, men Seth var glad och uppskattade hjälpen.
Det hade inte riktigt gått som Nyma hade tänkt sig, hon hade i sitt blurriga tillstånd fått med sig fel kille hem och nu, tackvare brorsans tjej, var hon tvungen att städa när planen var att Seth skulle ta hand om allt. Aja, det var hennes fest så det kanske var rättvist att hon hjälpte till med städningen, hon hade trots allt inte hjälpt till i början sen så var ju dom fyra som städade så det skulle nog gå rätt snabbt tills hon låg i sängen igen och sov. Nyma gick för att städa vid den blåa soffan där Seth brukar sova. Det fann inga tecken på att han hade haft en vild natt. Det låg några ölburkar där men inget mer, och framför allt så låg det inte några tjejkläder där så om Nyma hade tur så träffade han ingen på festen som kunde sabba mellan henne och Seth, hon hade trots allt lite känslor för honom, men det tänkte hon aldrig erkänna för sig själv.
Noel var väldigt trött på sin syrra nu, hade hon bara tagit sitt ansvar och stannat i ladan som dom hade kommit överens om och tagit hand om Seth, så skulle han just nu ligga i sängen med Sinistra och käkat frukost på sängen och ha trevliga konversationer om den kommande Qilin-festen. Noel mumlade lite svordomar för sig själv när Nyma kom.
"Var du tvungen att lämna Seth så där? Du måste lära dig avsluta det du startat Nyma."
"Ja, han är lika gammal som mig. Han kan slänga ut folk och städa, varför ska han vara mitt ansvar?" Nyma kunde inte förstå vad som störde Noel, det här rörde inte honom eller hans dumma brud. Nyma var riktigt trött på Sinistra för att hon alltid la sig i när det gällde Seth, dom gillade knappt varandra men ändå var hon som hans hökmamma.
När ladan var färdigstädad så gick Nyma hem och la sig, Noel gick till biblioteket där han jobbade och Sinistra och Seth gick hem till Musak. Varken Sinistra eller Seth sa något på hela vägen hem, dom bara gick i tystnaden. Även dom som inte kände Sinistra och Seth kunde se att båda var riktigt sur på varandra, men var så gott som tvingade att hålla ihop.

Joel hade inget gästrum så Sean och Joel var tvungna att dela säng, men det var dom vana vid, dom hade ju sovit över hos varandra ända sen dom var 10år.
Sean hade legat vaken hela natten och tänkt på Joels framtid. Han kunde inte åka till Siljum för att tvingas bli soldat, dom skulle avrätta honom direkt för att han blev ägare till Qilin. Han kunde inte heller säga nej till Qilinen för då skulle han bli avrättad så någon annan kunde få Qilinen.
Joel vaknade av att han höll på att trilla ur sängen, som tur var så fångade Sean honom innan han rullat ut för långt. Hade Sean varit vaken länge? Sean kunde ju inte ha märkt att Joel var på väg ur sängen i sömnen.
Joel märkte att Sean tänkte på något när dom åt frukost, han var inte lika pratglad som vanligt. ”Jag har tänkt lite.” sa Sean plötsligt. ”Vi kan inte låta dig ta emot Qilinen och åka till Siljum. Du skulle dö och det är inget som jag tänker låta hända dig.”
”Det finns inget att tänka på. Jag har redan funderat ut en plan, så fort jag accepterat Qilinen så flyr jag ut till skogen och bor där. Jag går inte på mötena och håller mig gömd från resten av världen tills dom har glömt att jag existerar.” Joel var bestämd, han tänkte inte dö för en sådan löjlig sak, men då kunde han inte stanna.
”Nej, du kommer bli jagad av hela landet. Sen vet väll inte du hur man klarar sig själv ute mitt i skogen?”
”Men det finns inget annat val förutom att ta mitt straff eller fly.”
Sean kunde inte förstå varför Joel var så hopplös, han kunde inte se den självklara lösningen.
”Kolla Joel, så fort du accepterat din Qilin så packar du dina väskort och åker till Galdur. Om 6 dagar när soldaterna kommer för att hämta dig så hämtar dom inte dig, dom kommer ta mig. Jag kan låtsas vara dig och säga till dom att Qilinen dog på väg ner, det har hänt förr så det är en trovärdig lögn. Soldaterna där har ingen koll på döda och levande Qiliner så dom kommer förmodligen inte dubbel kolla min information.”
”Nej! Du får inte! Det är mitt problem och ingen annan ska drabbas av min otur.” Joel såg nästan rädd ut när han bara tänkte på det.
”Och du får inte dö! Vi går hem till mig och pratar med Sinistra och Seth så vi kan komma fram till en bra plan som kan fungera.”
Joel var tveksam men gick med på att i alla fall prata med dom andra, dom behövde ändå få veta att han inte längre kommer att vara kvar här i Musak.

Tystnaden hemma hos familjen Yrb bröts när Sean och Joel kom instormandes, Sean höll i två brev och Joel stod lite gömd bakom Sean och såg ut som att han helst av allt skulle vilja sjunka ner i jorden.
Det var fint hemma hos Sean, tyckte Joel. Det var rent och rymligt men ändå var allt nära vilket gav Joel en mysig känsla. Mattorna var fluffiga och mjuka till skillnad från dom han själv hade hemma, dom var tunna och nedtrampade med lera och smuts. Trots att Joel och Sean umgicks mycket med varandra så var inte Joel hemma hos Sean särskilt mycket, Sean hade sagt att han hellre var hemma hos Joel där det var lugnare och så han kunde hjälpa till med olika sorters sysslor.
Sinistra bröt tystnaden. "Tja, har det hänt något? Ni ser så hängiga ut."

Det var kväll och det började skymma ute då dörren till familjen Yrbs hus öppnades med en smäll.
”Sinistra, Sinistra! Gissa vad? Jag har fått ett nytt jobberbjudande som erbjuder högre lön och bättre arbetstider än biblioteket!” Noels glädje försvann snabbt när han såg sin flickväns seriösa ansikte.
”Har det hänt något?” frågade Noel och kollade runt i rummet. Hela gänget var samlat, till och med Nyma satt i ett hörn.
Efter att Noel hade fått Joels situation förklarat för sig så satte sig Noel ner i chock. Varför skulle dom göra så här?
”Och breven kom samma dag?” fråga Noel.
”Ja. Samtidigt med samma brevbud.” svarade Joel.
”Då kan det inte vara ett sammanträffande, sen att du har fått så lite tid på att dig att göra dig i ordning för både Qilinen och Siljum det är som gjort för att du ska bli avrättad på en gång.”
”Jag har en idé som kan fungera.” sa Sean
”Nej!” Joel skrek så högt att alla hoppade till, han var aldrig annars högljudd.
”Seans idé var att Joel tar Qilinen till Galdur och bor där medans Sean färgar håret och fixar linser så han kan ta Joels plats i Siljum och sedan säger till soldatchefen Hein att Qilinen dog på väg ner från berget.” sa Sinistra snabbt.
Dom bestämde sig för att gå och lägga sig så dom kunde prata vidare om Joels situation när dom blivit utvilade. Eftersom Simon Yrb, fadern i huset, var borgmästare för Musak så hade familjen gott om pengar och hade därför ett ganska stort hus med två gästrum och en gäststuga med kök och toalett, så det var inga problem att få hela gänget att sova över där.
Noel vaknade först och förberedde frukost till alla, när han kom in till rummet för att ge Sinistra frukost på sängen så var hon redan uppe och läste böcker och kollade på olika kartor.
"Vad gör du?" undrade Noel och plockade upp en bok om Musaks historia.
"Jag kollar upp olika ställen där Joel kan bo medans Sean är i Siljum. Än så länge så låter Galdur som det bästa stället, det har varit en stad till för att förse Glirbo, Siljum och Sadock med vatten som kommit upp från Ima bergen, men staden har nu varit obebodd i över hundra år och nästan bortglömd. Kolla i dom tre senaste upplagorna av historieböckerna så har Galdur bara nämnts lite kort på en mening eller så, det är minst risk att någon förbipasserande hittar Joel där och det ligger nära både Glirbo och Musak så vi kan turas om att ge honom mat och sällskap." Sinistra verkade nästan glad över att något spännande hände, hon gillade att planera och göra riskabla saker. Hon var 20 år och kunde fortfarande planera för hur hon skulle smita ut på kvällen för att träffa Noel.
Sinistra hade samlat alla delar till sin plan och satt upp dom på en plantavla så det var lätt att se och följa vad hon menar som hon sedan visade stolt upp vid frukost när alla hade vaknat.

Qilin 1

‎8 ‎maj ‎2014, ‏‎19:29:32

1.
"Ima, i mitten av Qilin-bergen och med en underbar utsikt över landet. Här kan du vandra och kolla på den fina naturen, bada i dom nyttiga bergskällorna och vad vore besöket om du inte hälsade på Qilin-farmen?"
Seth stängde av radion. Han orkade inte lyssna på mer reklam om Ima, som om den staden behövde reklam. Alla visste att det var i Ima som man födde upp Qiliner och att det var det ända stället som Qilin fick ungar.
"Varför stängde du av radion Seth? Jag lyssnade faktiskt på programmet." Sa Sinistra, Seths storasyster, och lyfte blicken från mobilen.
"Dom gjorde reklam för Ima igen. Jag är så trött på all reklam som det stället spottar ut." svarade Seth surt. "Du lyssnade ändå inte, du bara skriver med Noel."
"Jag kan faktiskt skriva och lyssna samtidigt."
Sinistra satte på radion igen och fortsatte skriva med Noel.
Seth gick ut till deras storebror Sean som arbetade i trädgården. Trädgården var en viktig plats enligt hans mor Sikla, men det vara nästan bara Sean som jobbade med den.
"Nämen tjena pyret!" ropade Sean till Seth genom halva trädgården. "Kan du hjälpa mig rensa ogräset och sen hugga ved? Jag ska träffa Joel på torget så snart som möjligt."
"Kalla mig inte pyret." svarade Seth tyst alldeles röd i ansiktet. "förresten så ska jag träffa Nyma snart. Vi ska till ladan ikväll och hon ville få hjälp med dekorationer och möblering. Hon sa att hon behövde muskler som hon inte själv har tillgång till för att få allt på plats."
Sean slutade upp med ogräsrensningen och gav Seth en blick som Seth kände igen väl.
"Åå ge mig inte den där blicken, Sean. Jag vet att du inte tycker att jag borde träffa henne och att hon har dåligt inflytande på mig och bara sårar mig, men vad ska jag gör när en ung mö ber om hjälp?" Seth himlade med ögonen och gick mot vedboden för att hugga ved.
Att Seth tillät sig bli sårad på ett sånt sätt var ett mysterium för Sean, men vad har han att säga om det? Han vågade inte ens säga vad han kände för sin största kärlek.
När Sean var klar med trädgårdsarbetet så tog han en snabb dusch och drog iväg mot torget. Där på en bänk satt Joel med några tjejer bredvid sig och snackade. Det var konstigt, Joel är annars väldigt blyg och pratar inte så mycket med främmande människor. När Sean kom närmare så såg han att tjejerna var från när dom gick i skolan. Det var Nora och Millie. Tjejerna reste sig upp och gick mot Sean när dom fick syn på honom borta vid husknuten.
"Hej Sean" sa tjejerna i kör i en flörtig röst och skickade pussmunnar. Sean stannade en stund och pratade med dom.
Att alla alltid skulle flörta med Sean var jobbigt tyckte Joel. Han och Sean skulle faktiskt träffas och fika och sedan gå på bio, men nu står han där och pratar med dom där tjejerna. Varför kunde inte Sean bara säga hejdå till dom och komma så att dom kan hinna med allt, han var redan försenad pågrund av trädgårdsarbetet som hans mamma hade tvingat på honom.
Äntligen var Sean klar och han kom Joel med raska steg.
"Så mot fiket eller affären så har vi picknick i parken?" frågade Sean.
"Jag tror inte vi hinner parken." muttrade Joel. "Det får bli fiket här runt hörnet."
"Ja okej, så vilken film blir det?" Sean såg lite skamsen ut för att han hade blivit så försenad, men det var ju inte hans fel att han var populär och snygg. Joel kunde inte klandra dom som tycket att Sean var snygg, Sean hade väldigt fint mörkbrunt hår och fina bruna ögon, medans han själv var fast med sitt blonda hår och gröna ögon.
Sinistra stängde av radion, programmet handlade om mode och färgsättning. Sinistra skulle sy en egen klänning till Qilin-festen som skulle ske om tre dagar då ytligare en Qilinunge skulle komma ner från Ima för att bosätta sig hos en lyckligt lottad person. Qiliner föddes upp i staden Ima och varje år så delades årets ungar ut till folket, självklart var det Qilinungarna själva som valde vart dom skulle genom att telepatiskt skicka en bild till skötaren som sedan letade upp den lycklige ägaren.
Qilin-festan var en gammal tradition i Musak (där Sinistra, Sean, Seth och Joel bor) och var känd för sin historia. Staden startades upp av ett gäng som ville frita alla Qiliner innan dom nådde staden Glirbo. Glirbo var mellanhanden, dom tog hand om Qilinungarna och transporterade dom ut till sina riktiga ägare. Dom flesta Qiliner hamnade i kungastaden Sadock och gänget i Musak misstänkte att allt var riggat av munkarna i Ima och därför ville dom stoppa transporten av Qiliner. Musak stoppades av soldatstaden Siljum och fast det nu hade gått flera hundra år sen stoppandet så var det svårt för dom i Musak att bli litade på. Dom ansågs vara oärliga tjuvar fast dom numera ställer till med fest när dom nya Qilinungarna ska ut i världen.
Sinistra hade nu med hjälp av radioprogrammet kommit fram till att hennes klänning skulle vara en lång turkos klänning som skulle matcha hennes röda hår och gröna ögon, och för att få den lite rolig så skulle hon slänga på ett orange band runt midjan. Sinistra började skissa på klänningen när hon kom på att hon skulle träffa Noel om bara en halvtimma, hon skyndade sig på med att göra sig i ordning och sprang ut ur huset med världens fart.
Äntligen var hon framme i Glirbo där Noel bodde, men när hon knackade på så var han inte hemma. Hon gick till ladan där han och hans syster Nyma brukar spendera dagarna och fick syn på sin bror Seth.
"Vad gör du här?" Röt Sinistra till sin bror. Seth som inte var beredd på att hans syster skulle vara där hoppade till av chock och tappade bordet som han bar på.
"Jag skulle hjälpa Nyma med att fixa i ladan till ikväll, men när jag kom hit så var bara Noel här. Inte för att du har något med det att göra." svarade Seth och plockade upp bordet igen.
"Sinistra! Du är sen. Men jag skulle kanske förlåta dig om du hjälper mig här med den här girlangen." Sa Noel och gav Sinistra en kram.
När girlangerna var uppe så gick Noel och Sinistra hem till Noel. Sinistra och Noel hade nu varit tillsammans i fem år och det skulle dom fira med att äta ute och sen sitta hemma hos Noel och kolla på film och mysa.
"Noel, innan vi går till restaurangen, kan vi bara svänga förbi tygbutiken? Den i Musak är så liten och har ett dåligt sortiment." Sinistra hade verkligen fått fram valpögonen som Noel inte kunde säga nej till. Efter att Sinistra spenderat massor med pengar på tyger så gick dom vidare till restaurangen och beställde en varsin tjock, blodig köttbit.
"Vart var Nyma förresten?" frågade Sinistra som precis kommit på att hannes bror nu var ensam i ladan.
"Hon var i affären och handlade mat och dricka till kvällen. Men det är lugnt, hon lovade att det inte skulle bli en alkohol-fest, bara en vanlig med chips och läsk." Noel visste att Sinistra skulle flippa ut totalt och släpa hem sin bror om hon fick reda på att Nymas fest var som dom flesta av hennes fester, en alkoholfest. Noel var van vid att hålla hemligheter åt Nyma och Seth, så länge han visste om det utan att uppmuntra eller försöka stoppa, så visste han att dom skulle ringa honom om dom behövde hjälp så dom inte satt där på trottoaren ensamma och för rädda för att få hjälp.
Seth var klar med ladan. Tack vare Noels hjälp så kunde han nu överraska Nyma med att vara klar innan hon ens var där. Han satte sig i soffan och väntade på Nyma och utan att veta riktigt varför så började han tänka på henne. Hennes bruna hår och bruna ögon som glittrade i solen och sen hennes hårband som hon alltid hade i. Han nöp sig hårt i låret för att sluta tänka på henne. Det var inte okej, han vägrar låta henne göra honom illa igen. Han förtjänade att vara lycklig och hade han tur så skulle han hitta en annan ikväll på festen så att han slapp tänka på Nyma.
Nyma kom in i ladan, hon såg Seth sitta där i soffan och halvsov. Hans röda hår hade fallit ner över ansiktet när hans somnade, tänk var duktig han hade varit som hade fixat ladan utan henne fast det hade hon såklart räknat med. Den stackars pojken gjorde allt som hon bad honom om, men hon tänkte inte sluta, det var väldigt skönt att ha en som försökte så mycket så att han kunde göra vad som helst för henne.
"VAKNA!!" skrek Nyma i Seths öra och hoppade på honom. Han vaknade med ett ryck och hans blåa ögon övergick snabbt från panik till lugn när han väl såg att det bara var Nyma. Nyma kysste honom och sen gick till dörren för att släppa in resten av människorna som skulle på festen.
Kyssen var onödig, tänkte Nyma, men hon var tvungen att försöka få Seth att fortsätta vara intresserad och inte tappa hoppet om henne. Seth var rätt söt ändå, men hon var tvungen att bryta med honom, hon var inte redo att nöja sig med en kille för tillfället, men det var skönt att alltid ha honom nära som ett säkerhetsnät. Seth fanns alltid där för henne när hon blivit sårad av andra killar eller när någon inte ville lämna henne ifred, han var en bra bästa vän, men inget mer. Nyma skakade bort tankarna på Seth och gick till bålen.
Sean och Joel gick hem till Joel efter bion, Joels föräldrar hade inte kommit hem än. Sean började laga mat medans Joel dukade fram bestick, ljus, tallrikar och glas.
"Hur går det för dig, Joel?" Sean hade lagt märke till att Joel inte verkade vara sig själv, han verkade vara ledsen och orolig över något.
"Det går bara bra." sa Joel, men han lät lite sorgsen.
Sean hade lagat pasta med ädelostsås och lagt upp det snyggt på en varsin tallrik till sig och Joel. Han undrade vad Joel tyckte om maten, men Joel satt bara tyst och åt det som fanns på tallriken.
Efter maten så satte dom sig i vardagsrummet, Joel hade ingen TV för hans familj var väldigt fattig. Sean, som efter sin mormors arv hade blivit lite smått rik, hade sett till så att hans familj gav bidrag till Joels familj så att dom kunde stanna kvar och överleva. Sean brukade köpa med sig saker till dom, som lite inredning och nödvändigheter, men till sist sa Joel stop. Han tyckte inte att Sean skulle lägga ner pengar på hans familj för ingenting och Joel kunde inte ge Sean något som kunde betala för alla saker dom hade fått. Sean fortsatte ändå, men lite mindra saker som att köpa matvaror när han skulle dit.
"Sean, det är en sak jag måste visa dig." Joel lät inte alls glad och Sean oroade sig för att Joels familj skulle bli tvingade att flytta. Vad skulle han göra utan sin bästa vän? Han kan ju inte ersätta Joel med en ny kompis.
Joel plockade fram ett brev.

Kära Joel.
Du har blivit vald av en Qilin. Om 3 dagar är han redo och kommer ner hem till dig. Var vänlig att stanna hemma runt middagstid så du kan ta emot din Qilin.

Fakta:
Qilin är en drak-hjort-lejon aktigt djur som ger tur och lugn runt sig, den äter kött och frukt. Qilin sover ca 5 timmar per natt. Du kan träna din Qilin med tillräckligt tålamod. Du ska vara med på Qilin-möten minst en gång om året, om du misshandlar din Qilin så riskerar du dödsstraff så din Qilin kan få ett nytt hem. Har du några frågor så skriv till oss uppe i Ima.
Mvh Munkarna i Ima

"Men det är väl jätte kul Joel!" sa Sean glatt, som hade förväntat sig något mycket värre. Det är inte alla som blir valda av en Qilin, det är väldens tur och ära. Joel såg inte så jätte glad ut och Sean blev orolig igen. Vad kan ha hänt nu som är så illa att ha blivit val av en Qilin inte muntrar upp en?
Joel plockade upp ett nytt brev.

Kära Joel!
Du har blivit kallad till soldat-staden Siljum för att göra din soldatplikt. Det kommer en transport om en vecka som du ska vara med, om du inte kommer hit med transporten så anmäls du för förräderi mot kronan. Ta endast med det viktigast som kläder och hygienattiraljer.
Bra att veta: Man kan ej vara soldat och Qilinägare på samma gång och därför blir man avrättad så Qilinen kan välja ett nytt hem, vi kan tyvärr inte låta en Qilin bo i en förrädares hus vilket man blir när man ej kan genomföra sin soldatplikt.
Har du frågor så skriv till oss i Siljum.
Mvh Soldatschef Hein


När Sean hade läst klart båda breven så fattade han varför Joel hade verkat hängig. Dom hade så gott som dömt honom till döden. 

Fairy tale


5 ‎mars ‎2010, ‏‎23:51:00

Once upon a time there was a little girl, and she liked to play in the forest. One day she saw a flying horse through the window and said to her mother that she wanted a flying horse, but her mother said that there was no flying horse, the little girl went out to the forest and search for the flying horse, and then she saw the horse. It was beautiful, It was shining and it could talk. WHAT? IT COULD TALK?!